Det är väl vår lott att hysteriskt utnyttja snön de få dagar som den finns. Min familj brukar vara i pulkabacken vid tv-huset tio minuter efter de första snöflingorna har fallit i november. Man vet ju inte om det blir något mer.

Särskilt min norrländska hustru har svårt för den göteborgska vintern. Det ska vara snö i tre månader, annars är vintern inget att ha. Att det bara är ljust i två timmar per dygn i december i Norrland och att varannan dag är för kall för att man ska sticka ut näsan har hon glömt.

Men hon har faktiskt upptäckt något. Göteborg är en skridskostad. Vi har inte en uterink i varje kvarter, men sjöar och dammar som fryser till och är snöfria. Hur många tror ni har åkt skridsko på Skellefteälven? Ingen i hela Västerbotten, för där är det normalt en halvmeter snö. Och hur många har gjort det på Härlanda Tjärn? Alla som har skridskor i Göteborgs östra stadsdelar.

De senaste tio åren har långfärdsskridskor blivit på modet och via Internet kan man nu få israpporter, så att man kan hitta bra isar i Göteborgs omnejd nästan hela vintern. Med flytväst på barnen och rätt säkerhetsprylar kan man ge sig ut på äventyr som inte är direkt farliga. Snarare magiska.

Men en sådan hobby kräver bil. Spårvagnen till Ruddalen är då ett gott alternativ Jag åkte ut till skrinnarbanan förra veckan med mina elever under värsta regnvädret. Det verkade som att alla skridskosugna hade glömt att ovalen har både tak och vindskydd, för vi gled omkring helt för oss själva. Bandybanan låg däremot under vatten.

När det är soligt vackert vinterväder är det däremot trångt på Ruddalens bandybana. En del hittar till alternativen i Åby, Kungälv och Surte. Själv drömmer jag om en ismetropol på Heden. Tänk er en hektar konstfrusen is ett stenkast från Avenyn. 'Sponsringen' i Bältesspännarparken är ett skämt om man jämför med isbanan i Kungsträdgården i Stockholm. Med ett isbelagt Heden skulle jämförelsen vara den omvända.

När få vi se en trippel Salkow på Heden?