Men det är inte bara OS som hägrar. I sommar är det ju som bekant dags för herrarnas fotbolls-VM. Säkert bidrar det till den kolossala uppmärksamheten på Sven-Göran Eriksson och Zlatan Ibrahimovic. Även om det under senare tid funnits skäl att skriva om 'Svennis' har mängden information fått groteska proportioner. Och när det gäller Zlatan har det rapporterats om att han inte gör mål i Juventus, och när han gjorde mål skrevs det lika mycket om det. Allt som Zlatan gör eller säger tycks vara av intresse för media.
Samtidigt som vissa sportkändisar får enormt utrymme är det mer rimliga proportioner när det gäller bevakningen av andra sporter. Till exempel är uppmärksamheten kring VM i herrbandy, som inleds i dag, ungefär i nivå med vad mästerskapet förtjänar. Det är ju trots allt bara tre lag som har chans att ta VM-guld.

Sedan finns det mängder med elitidrott som i princip aldrig får stora rubriker. Hur många vet till exempel att det spelas en toppmatch i dambasket i helgen? Det är serieledarna Solna som på bortaplan möter svåra Brahe. Och har ni hört om dagens boxningslandskamp på Nalen där Sverige möter Turkiet? Sannolikt har ni inte det. Under helgen avgörs också SM i backhoppning respektive i skridsko utan någon större massmediebevakning.
De få idrottsstjärnor som verkligen syns har goda möjligheter att göra pengar på det. Jag tänker bland annat på Fredrik Ljungberg som nyligen tjänade miljoner på att låta sig fotograferas i kalsonger i sällskap med en kvinnlig modell. Samtidigt tvingas många elitidrottare betala ur egen plånbok för att kunna träna och tävla.

Ibland kan dock större framgångar snabbt förbättra situationen: efter Anna Carin Olofssons framgångar har det svenska damlandslaget i skidskytte fått sponsormedel som möjliggör deltagande med ett helt lag i världscupen nästa säsong. Men det är bara undantagsvis som det regnar pengar över en liten sport.
Att vissa sporter är mer publikvänliga än andra är knappt något att göra åt. Men det som kan diskuteras är hur media fördelar utrymmet på olika sporter och utövare. Jag tycker att fokuseringen på herrfotboll, herrishockey och vissa enstaka idrottskvinnor är klart överdriven. Samtidigt är bevakningen av kvinnliga lagsporter minimal.
Medias prioriteringar säger en hel del om de värderingar som finns hos såväl sportjournalister som idrottspublik. Idrotten ses i huvudsak som en manlig verksamhet, och den nationalistiska grunden tycks fortfarande vara stabil. Vidare kan man dra slutsatsen att media inte anstränger sig särskilt mycket för att hitta nya bilder av idrott - det är i stort sett samma sporter och samma ansikten som träder fram från år till år.
Men vi lever ju i en marknadsekonomi och det har sagts att tävlan tar bort särarterna. Därför får vi även fortsättningsvis läsa och höra det senaste om 'Foppa', 'Svennis' och Zlatan. Det är de som säljer.