För ett knappt år sedan avvisades den politiske flyktingen Lutfur Rahman till Bangladesh, där han fruktade myndigheterna eftersom han tidigare varit aktiv inom ett av oppositionspartiernas ungdomsförbund.

Efter att länsrättens migrationsdomstol nekat asyl mottog hans juridiska ombud, advokat Dennis Harding, bevis han menar styrkte att Lutfur Rahman oskyldigt dömts för brott i ursprungslandet. Men detta räckte inte för att migrationsdomstolen eller Migrationsverket skulle bevilja en ny prövning.

– Det här är absolut omständigheter som borde föranleda en ny prövning. Det är skandal att myndigheterna inte tar det här på större allvar, sade advokat Dennis Harding då.

Lutfur Rahman försökte även vid ett flertal tillfällen ta sitt liv. Enligt ett utlåtande från behandlande överläkare på Karolinska institutets psykiatrienhet ska självmordsförsöken ha varit kopplade till rädsla inför avvisningen. Migrationsverket ansåg dock inte att detta utgjorde något hinder för att verkställa avvisningen.

Lutfur Rahmans brev – som Fria Tidningar nu publicerar – sändes till vännen Sarwar. Sarwar, som översatt det från Bengali till svenska, är även han flykting från Bangladesh och aktiv inom Papperslösa Stockholm.

Brorsan,

Först vill jag skicka mina hälsningar. Hoppas att ni alla mår bra med Allahs vilja och jag ber för att ni klarar er bra! Jag vill kort berätta vad som hänt mig sedan jag kom till Bangladesh för ett år sedan. Jag lever här med mängder av problem, som du sedan tidigare vet lite grann om. Hela tiden är jag på flykt. Polisen har kommit ett par gånger för att gripa mig där jag bott. En gång lyckades de. Andra gången lyckades jag fly undan.

Du vet min situation: att jag flyr hela tiden för att undvika att bli gripen. Jag är rädd hela tiden för att bli torterad. Ibland sover jag hos min syster, ibland hos vänner och också hos personer jag inte känner. Hur länge jag kan leva så här vet jag inte. Jag vill leva ett vanligt och värdigt liv.

Jag uppmanar dig och dina vänner att hjälpa mig, så att jag kan komma tillbaka till Sverige, för att leva ett tryggt liv.

Nu lever jag mellan liv och död. Ni som kan, försök att hjälpa mig på något sätt och rädda mig. Det finns så mycket att berätta, men jag mår så dåligt att det inte går att beskriva allt i detaljer.

Du kan förklara för alla. Hälsa till alla som hjälpt mig på olika sätt i Sverige.

Eran, Lutfur