År 2000 fick Jonas Embring en deltidsanställning på Henriksdalsbergets fritidsgård. Det som var tänkt att fungera som ett extrajobb parallellt med diverse filmprojekt och studier på Dramatiska institutet kom att bli utgångspunkten för hans första fullängdsdokumentär – Mio – som går upp på biograferna i höst.

I tre års tid följde han en grupp ungdomar från fritidsgården och lärde känna såväl dem som området.

– Det har alltid varit ett bortglömt område. Framför allt har det haft väldigt mycket status av ghetto och betongförort, säger han.

– Ser man tio år tillbaka har allt som fanns försvunnit, biblioteket, skolan och bankomaten som de saknar väldigt mycket. Helt klart har det varit en väldigt övergiven känsla däruppe. Polisen har kommit förbi två gånger i veckan, annars har de levt i sin egen lilla värld.

Nacka domineras av bostadsrätter och villor. Allmännyttan på Henriksdalsberget är den enda i kommunen.

– Henriksdal har stått på sig ganska bra mot ombildningar, hyresgästerna har inte velat ha bostadsrätter och det har de blivit bestraffade för. Då har man låtit området förfalla istället, säger Hediye Güzel (v), ledamot i social- och äldrenämnden.

Gemensamt för de få hyresrättsdominerade områdena i Nacka – Fisksätra, Orminge och Henriksdalsberget – är fler resurssvaga hushåll och högre ohälsotal. Men att detta skulle bero på att områdena fallit i politisk glömska håller Eva Öhbom Ekdahl (m), ordförande i social- och äldrenämnden, inte med om.

– Det är mycket sammanhängande faktorer som påverkar, säger hon. Hälsa har mycket att göra med utbildning och om man har arbete, och där ser det olika ut i Nacka som i alla andra kommuner. Det vi har fokus på nu är att kunna erbjuda jobb.

Kommunen har sedan den 1971 slogs ihop med Saltsjöbaden varit borgerligt styrd. Någonting Mattias Qvarsell (s), ledamot i kulturnämnden, ser som en anledning till uteblivna satsningar på Henriksdalsberget.

– Dels finns det nog inte så mycket moderater på Henkan, inte mycket väljare att vinna. Sedan är Nacka kommun väldigt liberalt, man tycker att man ska sköta sig själv och att politikerna inte ska lägga sig i för mycket.

Själv flyttade han till Henriksdalsberget under 1980-talets första år då han fortfarande var i dagisåldern. Det var innan 1990-talets nedskärningar då vårdcentralen försvann och en krog öppnades i dess ställe. Någon flytt från området är dock inte aktuell.

– Absolut inte. Det är ett väldigt fint område med vacker natur och trevliga människor. Sociala människor som inte skiter i varandra. Det finns en stor potential i det här området, det borde man utnyttja från kommunens sida.

Detta är den andra bild som framträder när Fria Tidningar frågar om stadsdelen. Förutom nedrustad samhällsservice vittnar många om starkt lokalt engagemang och aktiva sociala nätverk. Och denna uppfattning delas även av kommunens majoritet.

– Vad som är positivt att det finns en väldigt stark bykänsla, många har bott länge och känner varandra. Det är bra för ett område, säger Eva Öhbom Ekdahl.