Återvändandedirektivet har cirkulerat mellan EU:s institutioner en längre tid. Men sedan Europaparlamentet i onsdags antog direktivet med siffrorna 367 röster för och 206 emot – 109 ledamöter avstod från att rösta – tycks det nu vara klart att unionen får en gemensam politik i frågor som rör asylsökande som fått avslag och människor som vistas i Europa illegalt. Sedan tidigare har det kompromissförslag från kommissionen som parlamentet röstade om godkänts av ministerrådet. Kompromissförslaget antogs i parlamentet utan ändringar och ska formellt antas av rådet under juli månad, varefter medlemsländerna har två år på sig att implementera gemensamma standarder.

De svenska Europaparlamentarikerna röstade som om frågan hade varit inrikespolitisk – de borgerliga partierna för och socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet emot.

Enligt direktivet ska den som mottar ett avvisningsbeslut i första hand uppmuntras till frivillig återvandring. Om detta inte sker inom 7–30 dagar ger direktivet medlemsländerna rätt att frihetsberöva personer som motsätter sig avvisning – i särskilda fall även barn – i max sex månader. Denna period kan dock förlängas med ytterligare tolv månader.

Sju EU-länder, däribland Sverige, har i dag ingen övre tidsgräns av detta slag, och att införa en sådan har beskrivits som humanitärt. Europaparlamentarikern Eva-Britt Svensson (v) håller inte med.

– Det är inte rimligt att man ska kunna sitta i förvar upp till 18 månader för att man har brutit mot administrativa regler, säger hon upprört. Det är inte rimligt att man ska kunna ta ensamkommande barn i förvar. Ett civiliserat samhälle beter sig inte på det här sättet, det leder till ett ännu starkare fästning Europa.

Frihetsberövanden ska kunna överklagas, och ska då ”skyndsamt” prövas i en juridisk instans. Något som enligt förespråkarna stärker rättssäkerheten, men som inte övertygar miljöpartiets Europaparlamentariker Carl Schlyter.

– Det är ett cirkelresonemang, om du först begränsar friheter och ökar trycket på flyktingar är det en klen tröst att de har möjlighet att överklaga när de blivit fängslade. Parlamentet inser att det är en inhuman ordning och då vill man införa någon form av säkerhetsventil. Men för mig verkar det mer logiskt att inte behandla människor inhumant till att börja med.

Socialdemokraterna är i grunden för en gemensam återvändandepolitik men röstade nej till det liggande förslaget, som bland annat innebär förstärkta åtgärder mot illegal invandring längs EU:s yttre gränser. Varken vänsterpartiet eller miljöpartiet vill dock att flyktingpolitiken ska regleras överstatligt. Folkpartistiske Europaparlamentarikern Olle Schmidt intar en motsatt position och ser direktivet som en miniminivå utöver vilken enskilda medlemsländer kan föra en mer generös migrationspolitik.

– Migrationsfrågorna är i högsta grad en gemensam angelägenhet för Europa, säger han. Kritikerna har svårt att förklara vad problemet med att ange ett minimidirektiv, varför det är negativt. Alternativet hade varit att det fått fortgå som det har varit där vissa länder har väsentligt hårdare politik.

Enligt en deklaration som ministerrådet ska bekräfta i juli får direktivet inte försämra befintliga nationella standarder. Dock innebär direktivet att den som inte frivilligt lämnar EU får återreseförbud i fem år, vilket kritiserats hårt av flera MR-organisationer.

– Att man hamnar på spärrlistan kan omöjliggöra för personer att söka asyl om det i framtiden uppstår en ny situation där man behöver söka skydd, säger Madelaine Seidlitz, ansvarig för flykting- och migrationsfrågor på svenska Amnesty.

– Man har sagt att återreseförbudet inte ska gälla om situationen i hemlandet förändras, men den funktionen tror vi inte kommer att fungera vid gränserna. Det fungerar inte ens i dag.