Det var natten mellan den 7 och 8 december förra året som ett femtiotal aktivister från Malmö samlades för gemensam bussresa till en tillståndsgiven antirasistisk demonstration i Stockholmsförorten Salem. Men som Fria Tidningar tidigare rapporterat (19/02-08) försenades avresan.

Ett dussintal poliser hindrade aktivisterna att stiga på bussen. Poliserna lät kroppsvisitera antirasisterna, enligt egen uppgift i jakt på ”vapen eller farliga vätskor”. De filmades också. Polisen menar att ingen tvingades vara med på film, men enligt aktivister Fria Tidningar talat med uppgav polisen att bussen inte skulle få avgå om inte samtliga visade sina ansikten på bild.

Händelsen både polis- och JO-anmäldes. Enligt Polismyndigheten i Skåne genomfördes insatsen med stöd i polislagens paragraf 19. Denna ger polisen rätt att utföra visitationer för att söka efter föremål som kan användas som hjälpmedel vid brott. Men som alla tvångsåtgärder anses ingripandet utgöra en integritetskränkning, och normalt tillämpas lagutrymmet i anslutning till demonstrationer eller andra möjliga ordningsstörningar. Men aktivisterna i Malmö befann sig 60 mil och 12 timmar från demonstrationen i Salem.

Kristian Augustsson, chefsåklagare vid riksenheten för polismål, inledde en förundersökning om misstänkt tjänstefel men har nu lagt ner den.

– Jag bedömde den här visitationen enligt polislagen som mycket tveksam, säger han. Men samtidigt är bestämmelsen i polislagen luddig i sin utformning. Därför kom jag fram till att de inte kunde ha något ansvar även om jag framförde de här tveksamheterna.

I en bilaga till sitt beslut skriver Kristian Augustsson att visitationen aktualiserar frågan om vilken räckvidd polislagens paragraf 19 kan anses ha:

”Med hänsyn till den tid och det avstånd som den förestående resan omfattade, torde resultatet av insatsen lätt kunna omintetgöras under resans gång. Användningen av bestämmelsen i den angivna situationen kan därför sättas i fråga på flera sätt”.

Polisens rätt att filma eller fotografera enskilda har tidigare utretts av såväl Justitiekanslern som JO. Enligt Kristian Augustsson hade polisen inte rätt att tvinga någon av aktivisterna att vara med på bild, men inte heller på denna punkt väcker han åtal för tjänstefel. Ord står mot ord, säger han.

– Vad gällde fotograferingen konstaterade jag att jag inte kunde styrka brott. Det var oklarheter om hur mycket påtryckningar det var för att man skulle låta sig bli fotograferad.

Tidigare har även JO, dit det inträffade anmäldes av juridikstudenter vid Lunds universitet, valt att lämna ärendet utan åtgärd eller yttrande.

Emma Regnér, hovrättsaccessor vid JO, vill inte kommentera beslutet utan konstaterar kort:

– Det som har kommit fram i granskningen ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd från JO:s sida.

Göran Lundberg är pensionerad poliskommissarie, senast aktiv som verksamhetsplanerare på Rikspolisstyrelsen. Hans dotter är engagerad i SSU och bosatt i Malmö, och Göran Lundberg hjälpte henne författa den anmälan som låg till grund för förundersökningen om tjänstefel.

Göran Lundberg anser att åklagarens resonemang om polislagens oklara utformning är märkligt och har begärt överprövning av beslutet att lägga ner förundersökningen.

– Varför prövar man det inte om lagen är oklar? säger han. Man kan ju åtala och se, det vore ju bra att få ett rättsfall på det här.