Den spanske domaren Baltasar Garzón blev världsberömd när han försökte få den tidigare chilenske diktatorn Augusto Pinochet utlämnad till Spanien för att åtala honom för människorättsbrott. Nu tar Garzón sig an krigsbrott som begicks i samband med inbördeskriget 1936–1939 och under de följande 36 år då diktatorn Francisco Franco hade makten i landet. Garzón har begärt in informationen för att kunna ta ställning till om rättsväsendet ska gå vidare med en anmälan som förra året lämnades in av flera föreningar som företräder krigsoffren.

Begäran har fått ett visst stöd från medlemmar av den socialistiske premiärministern José Luis Rodríguez Zapateros regering. Det konservativa oppositionspartiet Partido Popular, PP, är däremot mycket kritiska till beskedet. Partiet har sina rötter i Alianza Popular, ett parti som grundades av personer som hade stött Francoregimen men som förespråkade övergången till demokrati.

Det frågan gäller är om den amnestilag som infördes 1977, samt en annan lag som stiftades förra året, slutgiltigt drog ett streck över det förgångna, eller om det fortfarande finns en möjlighet för landets domstolar att pröva de brott som begicks. Juristen Francisca Sauquillo, som är socialistisk representant i EU-parlamentet, menar att den lag som antogs förra året inte förhindrar att brott mot mänskligheten utreds. Enligt Sauquillo finns det inga vare sig spanska eller internationella lagar som kan förhindra en sådan utredning.

Enligt Sauquillo syftar domare Garzóns begäran till att få fram tillräckligt med information för att kunna göra bedömningen om vissa krigsbrott kan klassificeras som brott mot mänskligheten. Hon menar att begäran är helt logisk eftersom det ännu inte finns någon lista över de tiotusentals människor som dödades under inbördeskriget och den efterföljande diktaturen.

Den 18 juli 2007, på 71-årdagen efter att Francos trupper hade störtat landets republikanska regering, lämnade ett antal organisationer från olika regioner in en begäran om en utredning av de krigsbrott som begicks i landet. Organisationerna har samlat in många vittnesmål om personer som föll offer för Francos trupper, och man har även undersökt massgravar där offren begravdes.

– Efter 70 års väntan hoppas vi nu att rättvisa ska skipas för de tusentals människor som fortfarande kräver ett svar på frågan om var deras anhöriga tog vägen, säger Manuel Perona vid en katalansk organisation för krigsoffren.

Men Garzón står inför en stor utmaning. I februari i år hänvisade landets åklagarmyndighet till amnestilagarna från 1977 då man avslog en liknande begäran från krigsoffrens organisationer. Och Juan Pablo González vid domarkårens förbund säger att Garzón inte är behörig att genomföra ”historiska utredningar”, eller sammanställa namnlistor över inbördeskrigets offer.