Björn Olsson, miljöekonom och projektledare för spårbilsanalys på Sika, är diplomatisk när han ombeds jämföra institutets förslag med de väginvesteringar som planeras i Stockholmsregionen.

– Vi säger inte att det här är bättre eller sämre än Förbifart Stockholm, men man kan se att det kan ge samma kapacitet och kostar mycket mindre per kilometer att bygga. Men vi ger oss inte in i att kritisera liggande planer.

Men utgångspunkten för Sikas nya rapport är ändå att Trafiklösning Stockholm, det infrastrukturpaket som i slutet av förra året presenterades av den särskilde samordnaren Carl Cederschiöld, inte bidrar till att uppfylla regeringens transportpolitiska mål.

Trafiklösning Stockholm innehåller satsningar på spår och vägar för sammanlagt omkring 100 miljarder kronor fram till år 2030, där Förbifart Stockholm med 25 miljarder kronor är den enskilt största utgiftsposten.

Sikas analyserar istället två alternativa scenarier. Det första innebär att Förbifart Stockholm ersätts av en ny pendeltågslinje som kompletteras med spårbilstrafik mellan olika knutpunkter. Det andra omfattar förutom pendeltågslinjen ett fullt utbyggt spårbilssystem i Stockholm.

Alternativen beräknas kosta 18 respektive 38 miljoner kronor, och det senare av dem har enligt Sika god samhällsekonomisk lönsamhet. Att investeringskostnaden överstiger den för Förbifart Stockholm kompenseras enligt analysen av biljettintäkter, färre olyckor och drastiskt minskad miljöpåverkan. Dessutom räknar Sika i sitt scenario med att dagens trängselavgifterna ska höjas med omkring 50 procent. Något som dels ska dra in pengar till investeringarna, dels fungera som ett incitament för att ställa bilen och resa kollektivt.

Men hur ska då den grupp bilister med god ekonomi som de ekonomiska incitamenten visat sig inte bita på kunna övertalas?

– Men ett utbyggt system, säger Björn Olsson. Spårbilar stannar inte på mellanliggande hållplatser och har dessutom hög genomsnittshastighet och det är framför allt flexibiliteten som inbitna bilister vill ha.

– Dessutom är det anpassat även för grupper som missgynnas i satsningar på biltrafiken, som kvinnor som kanske reser med barnvagn och rullstolsburna.

Den uppfattningen delas av Yvonne Blombäck (mp), ledamot i landstingsfullmäktige och SL:s styrelse.

– Jag är själv kvinna utan bil och jag ser vilka brister som finns i den befintliga kollektivtrafiken. Spårbilen är genom sin konstruktion på ett sätt ett individuellt kollektivt resmedel. Att du kan resa i nätverksform gynnar det kvinnliga resmönstret inom och mellan närkommuner, till skillnad från den traditionella linjära kollektivtrafiken. Dessutom är spårbilar totalt tillgängliga från start.

Hon har själv drivit opinion spårbilar i flera år och sett hur inställningen till dem förändrats. Från att de betraktats som science fiction tas de nu på allvar. Styrelsen har gett SL i uppdrag att utreda en pilotbana för spårbilstrafik, och nu pekar det mesta på att denna kommer att byggas i Södertälje i samarbete med företag som önskar bättre utbyggd kollektivtrafik till arbetsplatserna.