I dag föll domen mot de 26 syndikalister som åtalats för en facklig blockad mot sushirestaurangen Izakaya Koi i Malmö den 1 december 2006. Tingsrätten ogillar åtalet i ett fall och dömer de resterande blockadvakterna till vardera 60 dagsböter om mellan 60-140 kronor för egenmäktigt förfarande och ohörsamhet mot ordningsmakten. Bakgrunden till den varslade stridsåtgärden var enligt fackföreningen Malmö LS av SAC att en av dess medlemmar först ska ha misshandlats av sin chef och därefter avskedats från restaurangen.
I sin dom skriver Malmö tingsrätt att syndikalisterna ”allvarligt försvårat” in- och utpassering till och från restaurangen. Advokat Cai Inge Holm, som representerar tolv av de dömda, är kritisk. Enligt åtalet var syndikalisterna anklagade för att ha förhindrat, inte allvarligt försvårat för, besökare att ta sig in.
– Åklagaren har bara sagt förhindrat, men tingsrätten jämställer förhindra med allvarligt försvåra. Åklagaren borde ha angett det i sin gärningsbeskrivning, då hade vi i försvaret inriktat oss på den frågan.
Cai Inge Holm anser också att tingsrätten varit för hård i bedömningen av vad det innebär att allvarligt försvåra. Blockadens mål var, vilket samtliga åtalade medgav under rättegången, just att försvåra tillträde. Men att stå utanför en restaurang samt försöka övertala personer att inte gå in borde inte kunna rubriceras som egenmäktigt förfarande, menar han.
– Vi har ju hävdat att syftet naturligtvis varit att försvåra, eftersom det är en facklig stridsåtgärd ska det ju svida i skinnet. Men vi tycker att man i sådana här sammanhang får ha ribban högt. Inte att ändamålen ska helga medlen, men likväl får man vara försiktig så man inte kullkastar det grundlagsskydd man har att vidta stridsåtgärder. Därför hade jag förväntat mig att tingsrätten skulle ha tänkt lite grann till.

Ola Brunnström, en av de dömda syndikalisterna, ifrågasätter tingsrättens bevisvärdering.
– Det finns ingen bevisning av att någon skulle ha hindrats från att komma in, men det skiter tingsrätten i. Den bevisar inte heller att vi begått egenmäktigt förfarande utan breddar helt enkelt bedömningen.
Han menar att domen, om den står sig, öppnar för polisen att i framtiden agera mer repressivt mot fackliga stridsåtgärder. Detta då tingsrättens dom i praktiken legitimerar polisens hårdföra ingripande mot blockaden, då pepparsprej användes mot syndikalisterna.
– Polisen har nu ett kvitto på att insatsen var okej. Och det är givetvis uppgörande att en chef kan ringa till polisen när fackföreningen är där, och polisen kommer dit och gör ett våldsamt ingripande.
Samma sak säger Liv Marend, som också dömdes för blockaden.
– Om det är någonting som är tydligt är det att man ger polisen nya befogenheter vad gäller att ingripa i stridsåtgärder.

Vice chefsåklagare Mats Svensson är nöjd med tingsrättens utslag.
– När jag åtalar gör jag ju det i övertygelsen att det ska resultera i en fällande dom, på det sättet tycker jag givetvis det är bra att tingsrätten går på min linje.
De dömda har ännu inte bestämt sig för om de ska överklaga, och eftersom de utdömda påföljderna inte sträckte sig längre än till bötesstraff är det också osäkert om högre instans beviljar prövningstillstånd.
Advokat Cai Inge Holm tror dock att hovrätten kan ta upp målet av principiella skäl. För att avgöra hur långt den grundlagsstadgade konflikträtten sträcker sig, samt för att avgöra vilka befogenheter polisen har att ingripa med våld.
– Jag ställer mig verkligen frågan om det skulle bli samma ingripande om det istället för SAC skulle ha varit Unionens medlemmar som stått där utanför. Det tror inte jag, säger han.