Ecuador vägrar betala utlandsskuld
Ecuador ställde in betalningarna av en stor del av utlandsskulden före nyår. Nu vill man betala tillbaka lånen, men till reapris.
– Vi vill köpa upp skuldsedlarna, men till ett betydligt lägre pris. Skulden har redan givit stora inkomster åt de spekulanter som investerade i den, sade Ecuadors president Rafael Correa i sitt veckovisa radioprogram i början av året.
I mitten av december ställde Ecuador in betalningarna av runt 40 procent av utlandsskulden. Rafael Correa, själv utbildad ekonom, har sedan presidentvalskampanjen 2006 hävdat att skulden är olaglig och illegitim.
Förra året tillsatte Correa en kommission med uppgift att bedöma vilka delar av utlandsskulden som är olagliga. Kommissionen avslutade sitt arbete i november och kom bland annat fram till att Ecuador har betalat mer i räntor än man har fått i lån under perioden 1976–2006. Gruppen anklagade tidigare regeringar för att ha skuldsatt landet alltför lättvindigt när räntorna var låga.
I sin slutrapport analyserar kommissionen enskilda lån och kommer fram till att flera av dem beviljades i strid med lagstiftningarna i Ecuador och långivarnas hemländer.
Med stöd i slutrapporten kräver ett femtiotal spanska fackföreningar och folkrörelser att landets regeringschef, José Luis Rodríguez Zapatero, ska efterskänka Spaniens fodringar på Ecuador.
Till en början ville president Correa även ställa in betalningar till en brasiliansk bank som finansierade ett misslyckat bygge av ett vattenkraftverk. Men Sydamerikas jätte tog illa upp och kallade hem sin ambassadör från Quito. Correa valde då att krypa till korset för att rädda förhållandet till Brasilien och president Lucio Inacio ”Lula” da Silva.
Ramiro Crespo, chef vid banken Analítica Securities, hävdar att Correa riskerar att gynna just de ”spekulanter” han kritiserar. De köpte nämligen upp skuldsedlar långt under deras nominella värde och skulle även med en kraftig rabatt kunna göra vinst på ett statligt återköp.
Regeringen anklagas också för finansiellt rävspel.
– När Correa sade att landet inte skulle betala skulden sjönk marknadsvärdet på skuldsedlarna. Nu säger han att man kommer att köpa upp skulden, vilket innebär att staten kommer att tjäna pengar på att den har minskat i värde, sade förre finansministern Mauricio Pozo till tidningen El Comercio.
Det är dock osäkert om det i dagsläget är möjligt att köpa tillbaka skulden. Även om Ecuador lyckas få 70 procent rabatt skulle det kosta uppemot en miljard US-dollar, en summa som är svår att skaka fram i kristider.
Sedan socialisten Rafael Correa tog över rodret för två år sedan har Ecuador närmat sig vänsterregeringarna i Venezuela, Brasilien, Bolivia och Argentina. Ecuador kommer att behöva finansiell hjälp eftersom betalningsstoppet försämrar landets möjligheter att låna pengar av internationella kreditinstitut. Men det kommer förmodligen att bli allt svårare att hitta långivare i krisens spår. Venezuelas Hugo Chávez har tidigare varit generös med banklån till sina politiskt allierade. Men prisfallet på olja kommer att tvinga Chávez att hålla hårdare i slantarna framöver. Även Ecuadors nyfunna samarbetspartner Iran drabbas av det låga oljepriset.
Flera av Latinamerikas vänsterpresidenter har kritiserat sina länders skuldbördor. Argentinas förre president Néstor Kirchner anklagade Internationella valutafonden för att ha bidragit till den ekonomiska kollapsen 2001. Valutafonden hade påtvingat landet nyliberala reformer i samband med lån. Trots kritiken fortsatte dock Kirchner att betala lånen till valutafonden fram till 2005, då han betalade av resten av skulden på ett bräde med hjälp av ett lån från Hugo Chávez.
• Internationella valutafonden IMF är en självständig institution som formellt lyder under FN. IMF har kritiserats hårt för dess krav på ekonomiska reformer i samband med lån. Resultaten av reformerna är kraftigt ifrågasatta, även av undersökare vid IMF. I dag ägnar sig IMF åt långivning i mycket mindre grad än tidigare.
• Många latinamerikanska länder skuldsatte sig på 1970-talet, då räntorna var låga. Så småningom höjdes räntorna och dollarn blev dyrare och det blev svårt för länderna att betala tillbaka. Än i dag använder flera länder en ansenlig del av BNP till att betala av skulder.