Genom så kallade partnerskapsavtal har EU förhandlat sig till fiskerättigheter från västafrikanska stater som Mauretanien, Guinea-Bissau och Senegal. För 2009 kostar avtalen – som nyttjas av drygt 700 fartyg från främst Spanien, Frankrike och Portugal – 150 miljoner euro, motsvarande knappt 17 procent av unionens totala fiskeribudget.

I en ny rapport riktar Naturskyddsföreningen skarp kritik mot hur avtalen bidrar till såväl ekologisk utarmning som social utslagning. Enligt CECAF, FN:s rådgivande fiskerikommitté, är många av de aktuella bestånden överfiskade eller har oklar status. Samtidigt slås ländernas småskaliga fiskesektorer ut av den industrialiserade konkurrensen från Europa.

– Det är illa, framför allt eftersom man utger sig för att bidra till de här länderna med att utveckla de inhemska fiske- sektorerna och så gör man inte det, säger Kajsa Garpe, internationell havshandläggare på Naturskyddsföreningen. Av många skäl har folk det väldigt svårt i fiskesektorn, och industrifisket är definitivt en orsak.

Enligt avtalen ska 25 procent av ersättningen gå till att utveckla de lokala fiskesektorerna i de berörda länderna. Men ersättningen betalas ut i form av budgetstöd vilket de respektive regeringarna inte behöver redovisa hur de använder. EU gör heller ingen egen uppföljning.

– Man kallar det partnerskapsavtal. Det är ett ord som används ofta i biståndssammanhang, men i riktigt bistånds- arbete krävs uppföljning och revision. Så länge pengarna betalas ut så här kan man inte kräva tillbaka dem, samtidigt som man ger sken att av bidra till utvecklingen, säger Kajsa Garpe.

Sverige har genom ministerrådet haft möjlighet att påverka avtalens utformning, men har enligt Naturskyddsföreningen valt att förhålla sig passivt.

Att de fiskande medlemsstaterna är drivande är vedertaget, men också svenska skattemedel går till att bekosta avtalen och Kajsa Garpe menar att såväl den nuvarande som den förra regeringen agerat oansvarigt.

– Man har inte prioriterat frågan. Vi vet att man bör känna till hur sådana här avtal sluts eftersom vi har samma process när vi sluter avtal med Norge och då finns det en väldig uppbackning från departementet. När det gäller dessa avtal är Sverige oftast inte representerat och när man varit det har det varit genom passiva tjänstemän som inte haft några instruktioner.

2012 ska unionens gemensamma fiskeripolitik reformeras, och Naturskyddsföreningen hoppas att Sverige då tar tillfället i akt att påverka även partnerskapsavtalen.

I en kommentar till Naturskyddsföreningen säger jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) att Sverige inte följt upp avtalens konsekvenser till följd av ett beslut 2004 där ministerrådet utsåg kommissionen till EU:s förhandlare.

– Baserat på att vi haft de här rådsslutsatserna från 2004 har vi inte haft uppe de här frågorna. Nu vet vi ju dock att det ska bli en ny fiskeripolitik 2012, och då är det ju aktuellt att börja granska även dessa avtal, och bearbeta kommissionen.