– Vi ska utveckla metoder och förbättra metoder för koldioxidlagring. En del av det är att karaktärisera lämpliga geologiska formationer, en annan är att övervaka koldioxiden efter att den väl har injicerats, säger Auli Niemi, professor i grundvattenmodellering vid Uppsala universitet.

Hon leder forskningsprojektet Mustang, som har sin bas vid institutionen för geovetenskaper. Under fyra år ska hon tillsammans med kollegor från 19 forskningsinstitutioner och företag i Europa och Israel studera om och hur koldioxid från kraftverk kan lagras i underjordiska vattenmagasin – så kallade saltvattenakvifärer – i sedimentära bergarter.

Projektet, som har en budget på 115 miljoner kronor, finansieras till största delen genom EU-medel.

– Det anses vara en viktig framtida teknik, och en viktig delåtgärd i att förminska koldioxidutsläppen, säger Auli Niemi.

Koldioxidlagring – också känt som carbon capture and storage, CCS - är dock inte helt okontroversiellt. Stora energibolag, däribland statligt ägda Vattenfall, framhäver gärna metoden som en viktigt del i att lösa de globala utsläppsproblemen. Klimataktivister hävdar dock att storföretagen utnyttjar en teknik som ännu inte tagits i kommersiellt bruk som ursäkt för att inte minska sina utsläpp i dag.

Mikael Malmaeus är talesperson för Klimataktion Uppsala. Han betonar att föreningen inte har någon uttalad linje kring koldioxidlagring och välkomnar all forskning som kan bidra till att lösa problemen med den globala uppvärmningen. Däremot är han kritisk till hur energibolag använder tekniken för att skjuta problem på framtiden.

– Man undandrar sig att minska sin klimatbelastning i dag för man antar att man kommer att kunna minska den i morgon, vilket det absolut inte finns någon garanti för. Man har redan stött på problem att hitta lämpliga platser för koldioxidlagring och det är väldigt dyrt och energikrävande.

Det är dock inte bara energijättarna som fäster stor tilltro till koldioxidlagring, utan även Europas styrande politiker. I den klimatuppgörelse EU enades om efter FN:s klimatmöte i polska Poznan förra året slogs fast att unionen ska subventionera framtida CCS-anläggningar.

– Jag tänker att det ligger i linje med den ekonomiska syn man har, säger Mikael Malmaeus. Det är bra för tillväxten med ny grön teknik, det ser ut som det är framtiden man investerar i. Och det finns ju ett ekonomiskt intresse i investeringar som sådana. Det är ju inte heller beroende av att tekniken funkar sen, det är i dag man får pengarna. Och att det inte hotar business as usual, det är ju drömscenariot för grön tillväxt.

Auli Niemi känner till klimatrörelsens kritik men pekar på att teknikens har potential, och att denna inte kan realiseras utan vidare forskning.

– Jag kan inte leverera någon helhetslösning på världens energiproblematik, men om man kan utveckla tekniken och bruka den i stor skala är det bra. Alla lösningar behövs.