Vid tvåtiden på dagen den 28 oktober gick polisen in i en lägenhet i Norsborg. Nio personer greps, misstänkta för bland annat förberedelse till mordbrand. I torsdags släpptes åtta personer. SFT fick en intervju med ”Stefan”, en av dem som befann sig i lägenheten. Stefan är misstänkt för förberedelse till mordbrand.

Hur känns det?

– Det känns väldigt bra. Jag är lite förvirrad men det hör väl till, jag har just blivit släppt. Det var väldigt jobbigt. Jag har tidigare suttit anhållen som längst 14 timmar. Det är en traumatisk upplevelse att vara frihetsberövad två veckor utan mänsklig närhet. Man heter sitt cellnummer. Det är många som säger att det här är det värsta de varit med om.

Vad säger du om anklagelserna?

– Jag har motsatt mig anklagelserna.

Om du berättar med egna ord vad som hände?

– Jag befann mig i lägenheten när de gjorde husrannsakan. Vi höll på att diska och städa och plötsligt kom de in och skrek och väsnades som dårar. De hade sköldar med sig och bröt ner folk. Sedan släpade de ut alla. Jag blev skjutsad till arresten i Flemingsberg.

– Efter en dag berättade de att jag var gripen. Det förstod jag ju redan eftersom jag satt i en cell, men den informationen borde ha kommit tidigare. Jag satt i arresten i fyra dar innan de förflyttade mig till häktet och där har jag suttit tills i dag.

Har det varit många förhör?

– Jag har bara haft ett förhör och det var i dag, några andra har haft tre-fyra förhör. Det tog alltså två veckor innan de förhörde mig. Det är jättekonstigt. Jag har ingen aning om varför det tog så lång tid.

Vad sa de under förhöret?

– Många frågor kring lägenheten, och bensin. De undrade om jag var rädd för en annan av personerna som blev gripna, om jag uppfattade den som våldsam, de undrade om jag var med i någon organisation och de frågade om jag var likgiltig inför om en polis skulle dö om den fick gatsten i huvudet.

Vad svarade du?

– Jag svarade ingen kommentar på allt de frågade.

Du förnekar inte att du var på platsen?

– Jag varken förnekar eller erkänner.

Fanns det vapen i lägenheten?

– Det vill jag inte uttala mig om, kanske efter en eventuell rättegång.

Vad har de sagt mer?

– Jag kom just från mitt förhör i dag och hade väntat mig att få sitta kvar två veckor till. Då öppnade en kvinna dörren och sa: ”Jag kommer tillbaka om fem minuter, packa ihop dina grejer, du är fri.”

– Jag ställde ifrån mig maten och packade väldigt snabbt, för jag var orolig att de skulle hitta på något att hålla kvar mig för. Men jag blev frisläppt. Det var väldigt, väldigt skönt.

Vad säger du om polisens metod att gå ut med ett pressmeddelande om ”nio Afa-anknutna aktivister”?

– Jag tycker att det är ett fulspel de håller på med. Afa har använts av polisen och media för att ge en viss bild ända sedan kravallerna i Göteborg 2001. Afa har fått vara svarta fåret för hela den vänsterautonoma rörelsen sedan dess. Folk minns det som något negativt, så det blir lätt att spela på den grejen. Syftet är att folk ska bli fientligt inställda till allt som är politiskt åt vänsterkanten. Jag är helt övertygad om att det är en medveten taktik från polisen.

– Det finns ju en anledning till att man utför vissa handlingar, kastar sten eller stjäl kläder eller vad det än är. Det finns en djupare grund. Men det vägrar de se eftersom det skulle visa på stora problem och på deras egna brister. Det skulle visa att de upprätthåller ett system som mördar.

– Det är de som är terrorister. De upprätthåller ett samhälle som förtrycker en stor grupp och gynnar en liten grupp, det som kallas toppskiktet.

Kan en sådan här händelse göra att folk radikaliseras tror du, att man känner sig ännu mer arg på samhället?

– Jag är mycket argare nu. De här två veckorna har gjort mig mycket mer kritisk, jag känner mig mycket mer sviken och lurad av det här systemet.

– Men jag känner också mer kärlek, det är så många som har stöttat oss som suttit där. Så det har väckt känslor åt båda hållen. Men det är ganska hemskt egentligen. Det heter Kriminalvården, men det är bara ett förvar, det är ingen vård.

Vad händer nu?

– Nu träffas vi allihop, vi har träffat vänner som har skickat brev. Vi försöker samla oss. Nu är det väntans tid för en eventuell rättegång.