Miljömålens uppfyllelse skjuts upp från 2020 till år 2025. Dessutom ska definitionen av måluppfyllelse ändras, och det ska räcka med att tillräckliga åtgärder ”för att på sikt nå det önskvärda miljötillståndet” har vidtagits för att ett mål ska anses vara nått. Det är några av de förslag den statliga Miljömålsutredningen lämnat.

Oppositionspartierna, som suttit med i utredningens referensgrupp, är starkt kritiska och talar om att miljömålen urvattnas. Det håller regeringens utredare Rolf Annerberg inte med om.

– Vad vi gjort är att vi gått tillbaka till den ursprungliga målsättning som gällde när miljömålssystemet skapades. Sedan har det skärpts i olika omgångar och då har man konstruerat ett system med mål som inte går att nå nästan oberoende av vad gör. Jag tror att det är viktigt att mål är väldigt ambitiösa, men de behöver inte vara omöjliga att nå. Det skapar bara uppgivenhet i systemet.

Samtidigt förändras styrningen av miljömålsarbetet. I dag är det Miljömålsrådet – bestående av företrädare för myndigheter och organisationer – som utvärderar och rapporterar till regeringen. Detta ska finnas kvar, men får en mindre framträdande roll som expertgrupp till den parlamentariska beredning som utredningen vill inrätta.

– Som det nuvarande systemet ser ut har den politiska kopplingen och styrningen varit otydlig, säger Rolf Anneberg. Nu väljer regeringen utgångspunkt och lämnar över beredningen. Sedan är det också bra om miljö-, liksom försvars- och transportpolitiken är långsiktig och bygger på politisk samsyn, för det blir väldigt stora kostnader för samhället om man ändrar sig för ofta.

Miljöpartiets Karin Svensson Smith är kritisk till att Miljömålsrådets mandat ändras. Dels eftersom hon förutspår längre tid från förslag till beslut, dels eftersom förslagen måste passera genom ett ”politiskt filter” där de riskerar att urvattnas.

– Parlamentariska beredningar brukar sitta länge och kanske avge ett betänkande om året, och det ska man dessutom vara överens om. Det blir en slags politiskt tvättning medan rådet får föreslå vad det tycker är relevant.

Vänsterpartiets Wiwi-Anne Johansson är däremot positiv till förslaget om en parlamentarisk beredning, som hon hoppas ska bidra med kontinuitet i miljömålsarbetet. Men hon instämmer i kritiken mot Miljömålsrådets förändrade uppdrag.

– De har ju haft i uppdrag att komma med konkreta förslag. Det tycker vi är synd att lägga ner, det är en kompetens och ett idémakande man förlorar.

Miljömålsutredningen tillsattes av regeringen kort efter att Miljömålsrådet förra våren överlämnade rapporten Nu är det bråttom som innehöll hundratals förslag till konkreta åtgärder. Rådets ordförande Bengt K Å Johansson valde att avgå i protest mot utredningens direktiv, som han ansåg var avsedda att sabotera ett framgångsrikt miljöarbete.

– Nu har regeringens besked till Rådet och till svenska folket kommit. Det är inte alls bråttom. Rapporten med alla dess förslag och med utarbetade strategier för miljöinsatser skjuts åt sidan. I stället tillsätts en utredning som skall se över hela miljömålssystemet. Jag är djupt kritisk till vad som sker. Vi förlorar tempo i miljöarbetet och systematiken i miljöarbetet ser ut att brytas sönder, sade han då i en kommentar till sin avgång.

Karin Svensson Smith menar att hela utredningen var ett sätt för regeringen att slippa förlora ansiktet till följd av bristande intresse för miljöarbetet.

– Det var min misstanke redan när man tillsatte den, då hade man redan förslag till fördjupade åtgärder från Rådet som regeringen bara kunde bocka av och göra propositioner av. Men då valde man att istället ifrågasätta hela miljömålsstrukturen.b