Mandatperiodens sista utrikespolitiska debatt präglades lika mycket av det stundande riksdagsvalet som av sakfrågorna. Då utrikesminister Carl Bildt (M) i onsdags presenterade regeringens årliga utrikesdeklaration både inledde och avslutade han med att betona kopplingen mellan svenska och europeiska intressen.

– Medlemskapet i Europeiska unionen innebär att Sverige ingår i en politisk allians och tar ett solidariskt ansvar för Europas säkerhet. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.

Däremellan hann han med att förorda fortsatta förhandlingar om Turkiets EU-medlemskap, stärkt territoriell integritet för Georgien samt betona vikten av att främja mänskliga rättigheter i Kuba, Burma och Nordkorea.

Utrikesministern förklarade även, utan att precisera hur, att arbetet för Dawit Isaaks frigivning ska fortsätta.

De rödgröna hade tidigare samma dag presenterat en egen utrikespolitisk överenskommelse, som samarbetspartierna skickade varsin representant att presentera från riksdagens talarstol.

Socialdemokraternas Urban Ahlin inledde dock med att – med anspelning på riksdagsledamoten Fredrik Federleys (C) uppmärksammade extraknäck som dragshowartist – kritisera regeringen för bristande engagemang.

– Den utrikesdeklaration vi nyss lyssnade till är helt orkeslös och visionslös. Det är nästan så att jag skulle vilja föreslå att regeringen kallar in Fredrick Federley för att ha en liten fest, för ni verkar oerhört trötta efter ordförandeskapet.

Urban Ahlin gick också till angrepp mot vad han kallade regeringens ”fjäskande” för militäralliansen Nato.

– Det måste bli ett slut på det ständiga undergrävandet av den svenska militära alliansfriheten, och det måste bli ett slut på det ständiga fjäskandet för Nato.

Även Vänsterpartiets Hans Linde inledde med att pika regeringen för passivitet, men övergick därefter till att teckna konturerna av ett solidariskt paradigmskifte i svensk utrikespolitik.

– En solidarisk utrikespolitik är en utrikespolitik som ser att världens problem må finnas i de multinationella företagens slutna styrelserum, i IMF:s korridorer i Washington och i finanskvarteren i London men att lösningen finns bland de människor som organiserar sig för sina egna intressen på gatorna i Diyarbakr, i Bolivias högländer och i Filippinernas sweatshops.

Miljöpartiets Bodil Ceballos ägnade sig mindre åt polemik och mer åt kritik av regeringens klimat- och migrationspolitik. Den fråga regeringen ”verkligen lade krut på” under EU-ordförandeskapet menade hon saknades helt i utrikesdeklarationen.

– Stockholmsprogrammet nämns inte i den utrikespolitiska deklarationen trots att det är ännu ett verktyg som unionen med Sverige i spetsen försett sig med för att bygga murarna runt Europa allt högre.

Efter att ha lyssnat på oppositionens inlägg var det en märkbart stridslysten utrikesminister som återvände till talarstolen.

– Det här var bland det intressantaste jag har varit med om på mycket länge. Lade ni märke till fördelningen av uppgifterna mellan de tre företrädarna för det rödgröna alternativet? frågade Carl Bildt retoriskt kammarens ledamöter.

Och övergick därefter till att beskriva följderna en rödgrön utrikespolitik skulle få för Sveriges internationella anseende.

– Ja, ni ska utsätta Sverige för experimentet med en regering som tar in ett parti som visserligen inte vågar kalla sig kommunistiskt längre, det skäms de för, men där rötterna fortfarande finns kvar. Därmed riskerar vi att få en utrikespolitik som kommer att tyngas ned, att bromsas och komprometteras av Castrokramare och talibantolererare och allsköns halvgrumlig halvkommunism av den art som Hans Linde på sitt eget sätt lyckades företräda här i talarstolen. Då kommer vår trovärdighet i Europa och vår trovärdighet i världen att äventyras.

Oppositionen i sin tur svarade villigt på angreppen.

– Blev Carl Bildt så pressad av att den rödgröna oppositionen mopsade upp sig mot utrikesministern och pekade på ett antal svagheter i den förda utrikespolitiken? frågade Urban Ahlin.

– Jag är glad att utrikesministern har observerat vår överenskommelse och dessutom är intresserad. När vi i det rödgröna samarbetet formar vår politik gör vi det som tre partier i jämlik och öppen diskussion. Jag förstår att det är en nyhet för Carl Bildt att ha det på det sättet när man ser hur den borgerliga alliansen format sin politik. Här har man en solospelare som skriver en blogg, fyllde Hans Linde i.