Internt inom polisen kallas det för råninsats, eftersom man har haft stora problem med personrån bland ungdomar i Stockholms södra förorter.

Under höstlovsveckan bevakar uniformerade poliser spärrarna vid kollektivtrafikens knytpunkter, eftersom man ser ett samband mellan plankning och personrån bland ungdomar. Om polisen ser en yngre person forcera spärrarna utan att betala stoppas denne.

Polisbefäl Peter Berggren på Skärholmens polisstation är ansvarig för insatsen. Hur många som ertappats känner han i nuläget inte till. På måndag ska man börja summera veckans arbete.

Operationen har mött hård kritik från vissa håll. Bland annat hänvisar organisationen Planka.nu till Stockholmsenkäten som gjordes år 2010, som visar att mer än hälften av högstadie- och gymnasieungdomarna plankade.

Planka.nu frågar retoriskt om alla ungdomar som åker olovligt är potentiella rånare.

– Alla plankare är naturligtvis inte rånare, det är absolut inte så vi tänker. Men det är ett felbeteende och ett lagbrott. Precis som nerskräpning. Vi reagerar precis som man gör i vuxenvärlden, säger Peter Berggren.

– Det är väldigt många människor, särskilt ungdomar, som misstänkliggörs för att begå grova brott. Det är helt sanslöst att man kallar det för höstlovssatsning genom att ta fast folk som inte har råd att åka, och vars skolkort kanske slutar att vara giltigt efter klockan 19. Nu provocerar man fram ett beteende, anser Planka.nu:s talesperson Anna Nygård som menar att polisen skjuter sig själv i foten.

Förebilden för operationen är New York, där polisens närvaro vid spärrarna också minskade den övriga brottsligheten, hävdar Peter Berggren. De stora biljetthallarna används som fishing-holes, där rånarligor fiskar efter potentiella offer som man följer efter för att sedan slå till mot där det rör sig mindre folk.

– Det blev en drastisk minskning. Vi får se om vi vinner någon mark här, säger han.

Kopplingen mellan New York och Stockholm är långsökt, både vad gäller plats och tid, anser Anna Nygård.

– Dels är det olika städer, och dels är det ett antal år sedan det gjordes. Man försöker förmå folk att sluta begå brott genom att hindra dem från att vistas i det offentliga rummet, som vi anser att kollektivtrafiken är, genom att höja priserna och sålla ut fattiga människor.

Av erfarenhet har polisen dragit slutsatsen att en böteslapp inte avskräcker från att också fortsättningsvis åka kollektivt utan att betala. Därför tar man nu till andra medel, för att få mer långtgående verkningar.

– Det är nog så viktigt att få en föräldrakontakt, för att de ska få reda på att deras barn plankar och att det är olämpligt, brottsligt och skapar otrivsel. I vissa fall tar vi även kontakt med de sociala myndigheterna. Vi vill visa att samhället reagerar, säger Peter Berggren som understryker:

– Det intressanta är inte att vi tar fast x antal ungdomar. Utan det primära är att vi har noll personrån, noll våldsbrott och att vi får ett lugnt och trevligt höstlov och har en god dialog med ungdomarna, där vi förklarar varför man måste pröjsa för att få kollektivtrafiken att gå runt.

Aktionen i tunnelbanan är den första i sitt slag. Peter Berggren ser det som en plattform för ett informationsutbyte mellan polisen och medborgarna, och inte som att man tar över biljettkontrollanternas arbete, som kritiker har gjort gällande.

– Om man hade sagt för 20 år sedan att polisen skulle bevaka ungdomar i tunnelbanan tror jag man skulle tycka att det var helt sjukt, säger Anna Nygård. Det är ett enormt resursslöseri. Tänk om man istället satsat de här resurserna på att ungdomar som inte har råd skulle få åka gratis, så att de kunde gå på bio eller vad som helst. Det skulle kunna minska kriminaliteten. Vad man gör nu är kontraproduktivt.