Två hus bredvid varandra. Den ena ägs av HSB, den andra av Akelius fastigheter. Det ena huset ser omskött ut, med rena fasader och trappuppgångar och med lampor på innergården som lyser när mörkret faller på. Även skenet över parkeringsplatserna skiljer sig märkbart. Den på Akeliussidan tycks gå på sparlåga, bilarna står i halvmörker.

När man ska ta hissen till Fatma Danis lägenhet i det andra huset på Jungfruns gata i Brandbergen möts man av en annan syn. Hissens färglager är ställvis bortskrapat, nerklottrat. Ingen ny spegel har satts upp och det ena räcket inne i hissen fick hänga löst i ett par månader innan det åtgärdades, i samband med att någon vandaliserade hissen.

Ibrahim Cakanoglu, som bott i Brandbergen sedan barnsben, och Yavuz Danis vars mamma bor i trappuppgången med den nerklottrade hissen, lotsar runt i området.

De är båda oroade och upprörda över den kraftiga hyreshöjningen som Akelius hotar med och även hur man förvaltar fastigheterna.

– Det känns som allting förfaller, det är katastrof, säger Ibrahim som betalar omkring 9 000 kronor för lägenheten där han och hans familj bor. Får Akelius igenom sina krav närmar sig deras månatliga hyreskostnad 10 000.

Fatma Danis har en pension på 11 200 kronor. Vid en hyreshöjning landar avgiften för hennes trerummare på 7 200 kronor. Fatma själv är mest upprörd över hur det ser ut i tvättstugan, med bland annat ett synligt hål i innertaket och maskiner som läcker vatten och bildar små sjöar på golvet.

– Vad är det de vill ha 10 procent för. Det är ett skämt. Det står på ett papper att ”vi höjer standarden i era lägenheter”. Men det enda de har gjort är att byta ut duschslangar som redan har börjat krångla. Jag är själv hantverkare och vet vad kvalitet är. De har väl kommit över något billigt parti. Det är knappast värt 1 000 kronor, säger Ibrahim Cakanoglu.

Både han och Yavuz Danis är inne på att villkoren försvåras för de boende på grund av att många är utrikes födda. Många behärskar inte svenska språket fullt ut. Folk är, menar de, rädda för att ställa krav. Rädda att det på något vis skulle kunna slå tillbaka på dem.

– Min mamma ville få sina fönster lagade, men fastighetsskötaren tyckte att de är hennes eget ansvar, säger Yavuz Danis som öppnar mellanrummet på ett fönster och visar att isoleringslisterna saknas.

– Man måste tjafsa hela tiden för att få någonting gjort. Och så drar man sig för att tjafsa och struntar i det till slut. De har inte höjt standarden här, säger han.

Stockholms Fria Tidning frågar Roger Malmquist, Akelius ortschef i Brandbergen, hur de höga hyreshöjningarna rimmar med slitaget och det dåliga underhållet i vissa fastigheter. Han hänvisar till chefen för norra Sverige Mikael Rånes, som svarar:

– Av princip kommenterar vi inte yrkanden under rådande förhandling.

Men enligt Lennart Heikenström på den lokala hyresgästföreningen i Brandbergen motiverar sig Akelius bland annat med att trycket i området är högt. Det finns mellan 90 och 120 sökande till varje lägenhet.

– Akelius tolkar det som att området är populärt och att det finns betalningsvilja. När det ju egentligen är den stora bristen på bostäder som gör att antalet sökande är så stort. Det finns inte stöd i hyresförhandlingslagen att föra fram de faktorerna, påpekar Lennart Heikenström.

Efter 26 år i Brandbergen och med olika hyresvärdar genom åren är Ibrahim Cakanoglus dom hård: med Akelius har han bara sett försämringar – och högre hyror.

– Om de skulle byta ut allt i lägenheten skulle jag vara beredd att betala. Och Brandbergen räknas ju inte ens som närförort, utan ytterförort. Om du bor i City förstår jag att man måste vara beredd att betala.

I Brandbergen förvaltar Akelius 8 fastigheter med 2 176 lägenheter och 8 988 kvadratmeter kommersiella lokaler.