När tidskriften Vi läser i senaste numret listar morgondagens svenska författarelit hamnar Malte Persson på andra plats av 40. Tio år efter debuten har han hunnit ge ut sex böcker, bland dem den Augustprisnominerade historiska romanen Edelcrantz förbindelser och nu senast Resan till världens farligaste land, en äventyrsroman för barn i bilderboksform.

Det är dock som poet Malte Persson hittills har varit mest produktiv. Förra året utkom Underjorden, dikter om Stockholms tunnelbana, en nätt samling av 60 sonetter i fickformat tänkt för läsning i kollektivtrafiken. I dikterna blandas vardagliga scener från tågvagnar och perronger med referenser till klassiska underjordsmyter, här sipprar Lethe-vatten genom taken på Chanel-väskor och pommes frites-tuggande trafikanter.

Det var bland annat den tydliga symboliken som lockade Malte Persson att dikta om transportsystemet:

– Tunnelbanan är väldigt speciell plats, det är varken ute eller inne, varken dag eller natt. Det är en viss känsla när man åker ned med en rulltrappa i underjorden, man förflyttar sig liksom från en värld till en annan, säger han. Även om det inte är dödsriket som väntar där är det ändå ett slags skuggvärld, som påminner om de mytologiska underjordsrikena som jag föreställer mig dem.

En annan sak som inspirerade var anonymiteten i resandets natur. Malte Persson beskriver tunnelbanan som en mellanrumsvärld, en plats där slumpmässigt utvalda människor spenderar tid tillsammans med det enda gemensamt att alla är på väg.

– I tunnelbanan är man inte riktigt en del av sitt vardagliga liv, man befinner sig utanför sina ordinarie sammanhang, mellan sina roller på jobbet och hemma. Och det kanske är då man är som mest sig själv egentligen, funderar han.

Själv åker han mycket kollektivt till vardags och fick idén att göra något produktivt av all överbliven tid. De flesta av dikterna i Underjorden har sitt ursprung i tunnelbanan, om de så inte skrivits på plats har de inspirerats av en tanke eller idé som uppstått där eller något han sett på vägen. Och att han valde den krångliga sonetten som versmått har också sin förklaring där.

– Det är något med sonettens instängda form som passar den klaustrofobiska tunnelbanemiljön. Och sen är det något med rytmen. Tunnelbanan har rätt mycket rytm, det är tågen som kommer och går, stationen som fylls och töms på människor. Som jag skriver i en av dikterna blir det som någon sorts andning, en kontinuerlig, andningsliknande rytm. Så det finns väl något slags tunnelbanemusik.

I jämförelse med Berlin där Malte Persson bor sedan ett knappt år tillbaka är Stockholms tunnelbana väldigt mycket underjord, menar han. Där är man hela tiden lite närmare jordytan även under jord, medan Stockholms stationer och spår på sina ställen verkligen är insprängda i berg. Personligen är han förtjust i Stockholms bergsstationer, som till exempel Kungsträdgården, liksom de riktiga underjordarna längs röda linjen bortåt Universitetet och Tekniska högskolan. Men även om Stockholms tunnelbana på sätt och vis är vackrare, föredrar han ändå den nya hemstadens alternativ.

– I Berlin är tunnelbanan mer välkomnande, det finns inga spärrar som man måste passera och folk beter sig lite hur som helst. I Stockholm har man hela tiden en känsla av att vara en inkräktare, hela systemet med spärrar och övervakning får en att känna sig som en misstänkt, säger Malte Persson.

Inte oväntat har han alltså mindre till övers för avgiftssystemet i Stockholms lokaltrafik. Det borde vara billigare och mer tillgängligt, menar han.

– Stockholm är väldigt dyrt i jämförelse, i synnerhet om man vill göra enstaka resor. Och idén att man ska tvingas till betalning genom spärrar känns helt fel, jag är mer tillfreds med att köpa en t-banebiljett i Berlin där det inte bygger på ett kontrollsystem på samma sätt, säger Malte Persson, som också ser de höga avgifterna som ett demokratiproblem.

– Tunnelbanan är en så viktig del av en storstad, det är den som binder ihop allting. Och gör man det för dyrt att åka tunnelbana kommer folk att bli mer och mer åtskilda i samhället när de som inte har råd stängs ute.

Slutligen vore det förstås spännande att höra om han har några personliga tunnelbaneminnen från Stockholm att dela med sig av, men Malte Persson rekommenderar den nyfikne att läsa Underjorden.

– I sånt fall har jag gömt dem bland dikterna, fnissar han hemlighetsfullt.