Låt vara för frånvaron av kaffedoft och fikasorl, en trappa ner på Huddinges huvudbibliotek är förnimmelsen av söderkafé ändå stark. Här sällskapar bokhyllorna med teakbord och trearmade golvlampor, här trängs tummade bokryggar med skivomslag och unikaboxar, affischer och tablettaskar samt ett och annat klädesplagg. Och mycket annat. Tanken med retrobiblioteket är just att skapa en miljö där böcker från tider som flytt får en inramning där de trivs och får möjlighet att synas.

– Det är ju en väldig retrotrend just nu, folk intresserar sig för äldre prylar, skriver retrobloggar och går på loppis. Det kändes som något vi borde ta vara på, berättar Nina Frid, utvecklingsledare på biblioteken i Huddinge.

– Om vi kunde sätta böckerna i rätt sammanhang och skapa en känsla för tiden när de kom ut skulle vi kanske kunna locka en helt ny publik.

Det var när Nina Frid började som utvecklingsledare i mars förra året som hon insåg att något måste göras åt huvudbibliotekets magasin. Här finns böcker från hela 1900-talet uppställda i prydlig bokstavsordning, en skattkammare som länge varit öppen för allmänheten men ack så obesökt. För att läsarna skulle inse samlingens storhet krävdes något som gjorde den mer inbjudande – hur vore det att sortera böcker och författare efter utgivningsår och inreda med tidsenliga detaljer?

Tillsammans med en arbetsgrupp från personalen påbörjades arbetet med urval och gallring för att hitta de böcker från 1940–70-tal som bäst representerade respektive epok. Med hjälp av scenografen Lars-Erik Hedendahl försågs så varje avdelning med tidstypiska tapeter och attribut, det blev många loppisbesök och en hel del vindsrotande hos släkt och vänner innan allt var på plats.

Jenny Hedström är bibliotekarie på huvudbibliotekets barnavdelning och den som stått för urvalet av barn- och ungdomslitteratur till Retrobiblioteket.

– Jag har mest gått på känsla och samlat in det jag själv tycker är roligt och spännande. Men självklart är det om sådant som fångar tidsandan, säger något om samhällsklimatet och ger än känsla av hur det var, berättar hon och visar runt bland hyllorna.

– På 50-talet är det mesta väldigt puttinuttigt, under 60-talet är det upplysande som gäller. Och på 70-talet blir det ännu värre med det, säger Jenny Hedström och håller upp introduktionsboken Kuba för nybörjare och Kerstin Thorvalls Min pappa säger att din pappa sitter i fängelse som exempel.

Retrobiblioteket kan mycket väl ha dragit mer folk till biblioteket i stort, tror Jenny Hedström. Många kommer hit för att de har läst eller hört om satsningen och vill se hur det ser ut. Men när det kommer till utlånen är det oklart. Är det verkligen någon som vill läsa sexualupplysningsboken Mummel – en ny människa för sina barn?

– I början var det en del besökare som trodde att man inte fick låna böckerna här, de såg det mer som ett museum. Så vi har satt upp ”Låna gärna”-skyltar i de flesta hyllorna och efter det har det tagit mer fart, säger Jenny Hedström.

– Och så har vi skyltar som visar att många av titlarna finns att låna som e-bok för de som föredrar det.

Ännu finns ingen lånestatistik för perioden sedan Retrobiblioteket öppnade i oktober. Men tillströmningen av folk har varit stor, inte minst till de författarsamtal som anordnas någon kväll i månaden. De intresserade besökarna är både folk som kommer av nostalgiska skäl och en yngre publik som tilltalas av retrokänslan, folk i 20-årsåldern som kanske inte lånar så mycket utan ”mest kommer hit för att hänga”, enligt Nina Frid. Och många studenter har lämnat de tysta läsesalarna till förmån för retroavdelningens mer hemtrevliga miljö där den som är tidigt ute till och med kan knipa en fåtölj.

– Det ska bli spännande att se om lånestatistiken för hela biblioteket har påverkats, funderar Nina Frid. Det är ju mycket möjligt att folk som kommer till Retrobiblioteket för att titta passar på att låna böcker också, även om det inte är från just vår avdelning.

Är det viktigt för biblioteken i dag att erbjuda mer än bara boklån för att locka besökare?

– Jag tror att det blir viktigare och viktigare, men att bibliotekens framtid skulle vara hotad tror jag inte, säger Nina Frid. Det vi kan erbjuda är ett samlingsrum, en plats där folk kan mötas, träffa andra och föra samtal om litteratur och samhälle. I dag finns det ett stort behov av icke-kommersiella mötesplatser, och där har vi en viktig funktion att fylla.

För att sprida ordet och locka ännu fler har Retrobiblioteket inlett samarbeten på flera plan. Med start den 18 januari kommer Sveriges Radio att sända gamla radiopjäser från Radioteaterns arkiv i biblioteket varje fredag. Och förbund som PRO och ABF, samt Ivar Lo- och Karin Boye-sällskapen, kan boka tid för sina sammanträden i lokalerna.

I vår hoppas man kunna utvidga Retrobiblioteket med fler avdelningar, först med 30- och 20-tal, kanske 80-tal, för att sedermera täcka hela 1900-talet. Men det är en fråga om finansiering. Retrobiblioteket har hittills skapats utan bidrag eller egen budget, de dryga 30 000 kronor man hittills har lagt på satsningen kommer från bibliotekets ordinarie budget. Och att få loss mer därifrån blir svårt, tror Nina Frid. För att kunna fortsätta har man sökt projektpengar från Kulturrådet, och hon hoppas väldigt mycket på att ansökan ska beviljas.

– Det blir ju något av en folkbildningsresa att gå runt här bland hyllorna och se vad som karaktäriserat olika tider. Det vore fantastiskt roligt om det kunde bli verklighet!