Recension


Göteborgs Fria

Ljungkvists storband stökar försiktigt

På förra skivan Badaling var Yun Kan en kvintett. Bandledaren Fredrik Ljungkvist tog oss där med på en svindlande och fascinerande utflykt. Ten är mer av allt – kvintetten har växt och är nu en tentett, formatet är en dubbel-cd, och uttrycket är mer maxat.

2013 ser vi en renässans för storbanden; förutom Yun Kan 10 är femtonmannabandet Umlaut Big Band aktuella med skivsläpp och tidigare i år stod Mats Gustafsson och Fire Orchestra, bestående av 30 musiker, för en av årets hitills bästa skivor med Exit.

Ljungkvists tentett har funnits sedan 2008 men det är först nu som de spelar in i studio. Ten bjuder på varierad lyssning. Det kollektiva kraftuttrycket undviks, och trots enstaka urladdningar är känslan att det här är musik för hjärnan; smart och intellektuellt snarare än rå och kraftfull utlevelse.

Musikerna för en försiktig kamp om uppmärksamheten. Och i demokratisk anda får var och en plats att glänsa med egensinniga utflykter. En viktig komponent för helhetsintrycket är Sofia Jernbergs röst och överlag lämnas stor frihet för hennes improvisationer. Och Per Åke Holmlanders tuba bidrar med ett rikt och fylligt sound som stundtals bidrar till att skapa ett skönt groove tillsammans med rytmsektionen. När Mattias Risberg moog kommer in i ljudbilden på exotiska Dolphine Motion uppstår sköna Sun Ra-vibbar. Briljant.

Fakta: 

Musik

Ten Artist: Fredrik Ljungkvist & Yun Kan 10 Bolag: Hoob

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Deckare på spaning efter liv

Recension

James Crumley skrev En sista riktig kyss för trettio år sedan. Den har kallats stilbildande inom deckargenren och efterföljande kollegor till Crumley, som exempelvis Dennis Lehane, har framhållit den som epokgörande. Nu släpps den som den tredje delen av fyra romaner i Modernistas serie med Pulp-litteratur, tidigare titlar har varit Denis Johnsons Jesus' son och Jim Thompsons Mördaren i mig.

Fria.Nu

Skräcken kryper in på knutarna

Recension

Det är vinter 1981 i folkhemsförorten Blackeberg nordväst om Stockholm. Oskar är 12 år och mobbad i skolan och fantiserar om att ta hämnd på sina plågoandar. En dag står en flicka i klätterställningen på gården. Hon heter Eli och har flyttat in i lägenheten ovanför Oskar tillsammans med Håkan. Mannen, som man tror är flickans pappa, beter sig mystiskt och sätter snabbt för pappskivor för fönstren i lägenheten. Eli fångar omedelbart Oskars intresse, men hon gör snabbt klart för honom att de aldrig kan bli vänner.

Fria.Nu

Tre år i förorten

Recension

Jonas Embrings film skildrar tre år av Mios liv i Stockholmsförorten Henriksdalsberget, och öppnar med den illavarslande undertexten ”Alla brott som begås i filmen är under utredning, lagförda eller preskriberade.”

Fria.Nu

Björn på Orust

Recension

Dvd-tidskriften UZI släpper sitt andra nummer och det handlar om producenten och artisten Björn Olsson. Specialen är fulladdad med exklusivt musik- och bildmaterial av en svensk musiklegendar. Björn Olsson var med och grundade Union Carbide Productions och Soundtrack of our lives, och har efter att ha gått solo gjort fantastisk instrumentalmusik i Bo Hanssons och Ennio Morricones anda.

Fria.Nu

Med kameran mot verkligheten

Recension

När Stefan Jarl förra året tilldelades Filmstudiorörelsens pris löd motiveringen: ”En käftsmäll i svensk film.” En motivering som även återspeglar Jarls temperament som filmskapare. Alltsedan den uppmärksammade debutfilmen Dom kallar oss mods (1968) har Jarl gjort film som utnyttjar alla mediets möjligheter för att skaka om, beröra och påverka sin publik. Internationellt ses han som en av de stora dokumentärfilmarna och han har bland annat erhållit en Felix, Europas motsvarighet till Oscar, och på hemmaplan inte mindre än fyra Guldbaggar. Jarl är även en av initiativtagarna till Folkets Bio, som erbjuder kvalitetsfilm på tretton platser i Sverige. Han var också med och skapade tidskriften Film & TV och senare även filmarbetarnas fackförbund.

Fria.Nu

© 2026 Stockholms Fria