
Behåll dina rosor och duka av bordet
Jag har en bild som är svår att revidera. Och det är bilden av skåningen som den Kringflackande Poeten. Jag föreställer mig hur han (för det är oftast en han) reser land och rike runt i en folkabuss och bromsar in bara för att sälla sig till andra skåningar. I gemensam trupp promenerar de in i främmande storstäders folkmyller och med mikrofoner i händerna intar de källarlokaler, pubar och privatteatrar. Kanske fiskar de upp några lokala poeter längs vägen. Men inte för många. De mest namnkunniga har de redan bland sig.