Läs mer på Syre!

Skivor
Recension

Alex Regnér (AR), Anna Miklos (AM) och Fredrik Schützer (FS) recenserar.

Fria.Nu

Så mysigt att man inte vill att det ska ta slut

Det kanske mest slående med D Muttants kabaré är hur svältfödd man är på någon som talar öppet och ärligt om kvinnlig sexualitet. Detta kan låta underligt i en värld full av'frigjorda' Big Brother-brudar. Men faktum är att 99,9 procent av all den sexexponering vi påtvingas är gjord av och/eller för mannens ögon.

En dansresa till Omar Khayams Persien

Som en hyllning till den persiske poeten Omar Khayam, verksam på 1200-talet, uppfördes denna föreställning på Södra teaterns stora scen. Koreograf och dansare kom från Iran och Frankrike.

En man (koreografen själv, Charles Galame/Sharokh Ghalam) och ett antal kvinnor gestaltar och illustrerar händelser ur poetens liv. Det är dans med tydliga influenser från Orienten, vilket märks främst i armarnas och händernas speciella rörelser, samt i den omvända fottekniken med tyngden på hälen istället för tån.

Homosexuella handlingar med revolutionär kraft

Om allt nu är sociala konstruktioner, kan det ju tänkas att jag, via mina politiska åsikter och genom medvetna sexualpolitiska handlingar faktiskt har skapat min bisexuella identitet.

Jag har varit och sett Bruce La Bruces senaste film Raspberry Reich. Filmen är grymt cool, men vad tycker jag rent politiskt? Bruce La Bruce ställer mig mot väggen och kräver att jag ska vilja, att jag ska veta, att jag ska känna och tycka. Underbart!

Filmspråk som en dans med tystnaden

Pirjo Honkasalo är en av de främsta företrädarna för den så kallade auteur-filmen, som kan ses som djupt personlig konst med ett karaktäristiskt filmspråk. Hennes nya film Melancholia 3 rum har vunnit två priser på filmfestivalen i Venedig och får biodistribution i 14 länder - en enorm framgång för en dokumentärfilm.

Melancholia 3 rum visar barnens utsatthet i Tjetjenienkrigets skugga. Filmens tre rum består av militärakademin i Kronstadt, där småpojkar drillas till soldater, ett sönderbombat Groznyj och ett barnhem i Ingusjien.

Jag mötte Pirjo Honkasalo, en kvinna som vet vad hon vill. Och vad hon inte vill!

Upprop

Minst tio konstruktiva förslag för att skapa nya arbetsmöjligheter och fler
värdefulla möten mellan frilansande dramatiker/regissörer och Sveriges alla teatrar.

Hon dansar med nationalskalder

Det började med Evert Taubes Min älskling. Ni vet, visan som går: 'Min älskling, du är som en ros, en nyutsprungen, skär'. I alla år har det ansetts självklart att visan bara kan sjungas av en man för en kvinna. Men Marie Bergman gjorde tvärtom och tolkade sången som en kvinnas hyllning till en man.

Fria.Nu

Den nya världsordningens odödlighet och våld

Det fanns en borg. Ja, så var det. En hög och stor tjock stenmur, kanske till och med en vallgrav runt. Vilket litet barn som helst visste var borgen fanns. Syntes på långt håll, som fallen från himlen stod den där. Men fallen från himlen var den ju inte. Frågade någon de gamla, kunde de berätta hur vi fick slita för att bygga eländet. Hur sten för sten släpades på plats. Ingen höll räkningen på de kroppar som inte längre orkade.

Fria.Nu

Föreställningar om kön och genus

Det är mycket glädjande att se att nästan hälften av filmerna i årets tävlingssektion är regisserade av kvinnor. Dessutom är det fokus på många kvinnliga karaktärer. Filmindustrin är som bekant starkt präglad av män och det känns som ett välkommet ställningstagande från festivalens sida att ge kvinnorna mer utrymme. I den amerikanska dokumentären In the company of women lyfts många duktiga kvinnliga filmskapare fram, samt det faktum att det sedan 1980-talet har skett stora förändringar inom filmen, både bakom och framför kameran. På detta får vi smakprov i årets filmfestival.

Sidor

© 2025 Stockholms Fria