Läs mer på Syre!

En fulländad lekfullhet

Jag har inte riktigt insett det förut, men nu står det klart – när moment:teater är ordentligt i lektagen ägnar de sig åt en märklig hybrid mellan berättarteater och commedia dellarte. Inte så att man slår kullerbyttor på scenen, inte heller bär skådespelarna masker (om nu inte ett par John Lennon-glasögon ska räknas till den kategorin), och historien handlar inte om Arlecchino, Pulcinella och Pantalone. Nej, jag tänker på själva attityden till spelet, hur skådespelarna ständigt avbryter den historia de håller på att berätta för att istället småprata, gräla, dricka te eller kommentera sin egen föreställning. (I commedia dellarte kallas sådana utflykter för lazzi.)

Strindberg blir fri från bråten

Inte vet jag om moment:teater gör en dygd av nödvändigheten? Visst är det bra för en fri teatergrupps ekonomi att ha en liten ensemble och göra en leksaksscenografi av papp och trasor, men när det dessutom blir så suggestivt och effektivt finns förstås inget att tveka om.

Kanske viktigaste pjäserna just nu

Inom en vecka har två Stockholmsteatrar premiär på föreställningar där det manliga våldet är ett dominerande tema. Stockholms Fria spårar många gemensamma drag.
På moment:teater spelas Harold Pinters Ashes to Ashes - Av jord är du kommen (första svenska uppsättningen av Pinter sedan Nobelpriset i höstas!) i en oväntat avskalad, nedtonad version med texten i fokus.

Tragiskt men hoppfullt på Teater Galeasen

Teater Galeasens nya föreställning kunde ha blivit en fyrkantig, politiskt överkorrekt kalkon. Grundhistorien är som en pedagogisk saga: tysk kvinna blir kär i ung marockansk man, de gifter sig - och genast, som på kommando, vänder sig alla ifrån henne: barn, grannar, arbetskamrater. Hon blir till och med portad i kvartersbutiken. Alla tyskar är ju nämligen rasister, som vi vet, eller åtminstone var de det på 1970-talet.

Från korrumperad vänster till konspiratorisk höger

Det enda man säkert kan veta om polsk politik är att den är full av överraskningar. Så egentligen var det väl ingenting alls att förvånas över att liberalkonservativa partiet Medborgarplattformen, som skulle ha vunnit enligt alla opinionsundersökningar, först förlorade knappt i parlamentsvalet till nationalkonservativa Lag och rättvisa och att sedan dess kandidat Donald Tusk förlorade presidentvalet mot Lag och rättvisas Lech Kaczynski.

Fria.Nu

Scenario återkommer till familjedramat

Teater Scenario har en inriktning på psykologisk vardagsrealism som är ovanlig bland Stockholms fria grupper, där de flesta arbetar med mer stiliserade teatrala former. Det har visat sig i familjedramer, pjäser om att vara ung i dag och ett par intressanta föreställningar där unga kvinnor berättar om sig själva och sina liv, senast Lotti Törnros lysande Mitt liv som tjock. När Scenario nu spelar Fria viljan, en pjäs av teaterns konstnärliga ledare Daniella Kullman, innebär det en återkomst till familjedramat.

Konservativ koalition strider om polska presidentposten

Det är stora politiska förändringar på gång i Polen. Ett regimskifte väntas då den konservativa koalitionen Lag och rättvisa och Medborgarplattformen gick segrande ur parlamentsvalet den 25 september. Därmed fortsätter trenden med regimskifte i varje val ända sedan demokratin återinfördes i Polen år 1989.

Fria.Nu

Allt och inget har ändrats efter valet

Det nationalistiska och konservativa partiet Lag och rättvisa vann valet i Polen. Lech Kaczynski från Lag och rättvisa vann presidentvalet. Många trodde att det liberala och konservativa partiet Medborgarplattformen skulle vinna. De två partierna sa före valet att de skulle samarbeta. De kallade varandra vänner. Men nu arbetar de mot varandra.

Fria.Nu

Antiestetik i stadens utkanter

Det tål att sägas många gånger: den som vill se nyskapande teater behöver inte ta sig till den avlägsna innerstaden. I Gubbängen, på bekvämt cykelavstånd från till exempel Stockholms Frias redaktion, bjuder Moment på många intressanta teaterupplevelser. Och det tycks inte spela någon roll om Pontus Stenshäll regisserar (som i två tidigare föreställningar) eller Andreas Boonstra (som denna gång). De hyllar båda samma förströdda antiestetik, som denna gång drivs till sin yttersta spets i scenversionen av Pär Lagerkvists roman Mariamne från 1967.

Sidor

© 2025 Stockholms Fria