Kultur

Aftonbladetjournalisten Åsa Linderborgs Mig äger ingen är inget mindre än ett romanlångt personporträtt av en far. Från början ett humoristiskt sådant. Lilla Åsa bor ensam med sin far, de leker, de har roligt. Men ju äldre bokens Åsa blir, desto större avstånd mellan dem infinner sig. Fadern, Leif, är egentligen en tragisk fyllbult utan vänner. Han är inskränkt, en jantelagsmänniska, lever inte, utan snarare överlever utan förmåga att utvecklas. Att Åsa ska gå ifrån honom är ofrånkomligt. Hans livsstil är en spikrak väg ned i en alltför tidig begravningskista, pådrivet av trettiosju år på samma arbetsplats som härdare. Och i takt med detta försvinner bokens humoristiska ton, det som inledningsvis placerade Åsa Linderborg i den fina svenska moderna litteraturfåran med Susanna Alakoski och Torbjörn Flygt.

Robert Fisks närgående skildring av de senaste trettio årens konflikter från Algeriet till Afghanistan, är plågsam läsning. Men det finns knappast någon annan bok som bidrar lika mycket till förståelsen av dagens situation eller lika grundligt raserar den världsbild som legitimerar stormakternas militära interventioner.

Khady Koïtas bok Skändad är en protest mot kvinnlig könsstympning och patriarkalt förtryck. Hon har okuvligt arbetat med frågorna sedan hon själv frigjorde sig från det tvångsäktenskap hon levde i. I dag vägrar hon underkasta sig och sörjer att det fortfarande finns så många kvinnor som lever i förtryck.