Kultur

Att ha råd med hembiträde, fina bjudningar, en rymlig våning och god utbildning åt ungarna – allt det betraktades i Sverige länge som markörer för borgarklassen. Än i dag handlar borgerlighet mycket om att kunna unna sig det goda livet och visa att man har råd att göra det. Debatten om hushållsnära tjänster är ett exempel på att den övre medelklassens behov inte har förändrats nämnvärt.

Tänk er att det plötsligt, från ingenstans, dyker upp en svart rappare som sträcker fram en hängsnara på sitt skivomslag och förespråkar lynchning av sina kollegor. Med en hemsnickrad Youtube-video har Nyoil kastat in en brandfackla i debatten om hiphopens sociala ansvar. Och han säger att det bara är början.

Kan en bok vara tråkig och bra på en och samma gång? Tanken slår mig när jag läser W.G. Sebalds Saturnus ringar från 1995, nu utgiven på svenska.

Salka Sandéns debut har inte gått obemärkt förbi. Många är sannolikt de kritiker, såväl liberala som vänsterorienterade, som helst skulle vilja avfärda den självbiografiska romanen som självrättfärdigande skönlitteratur. Ett försvar av de egna kretsarnas öppna trots mot lag och ordning, en historieskrivning där latent tro på den starkes rätt oavsiktligt skulle färga författarens text.