Lyriskt anstrukna skräcknoveller
Debutanten Martin Engbergs noveller rör sig i gränslandet mellan dröm, minne och det närvarande. Engbergs lyriskt anstrukna prosa grumlar suggestivt verklighetens konturer. Den högst medvetna ovissheten i anförandet skapar ett obehag som gör det svårt att som läsare slappna av, det som sker måste hela tiden omprövas. Engberg använder inga stora gester, det Sverige som tecknas är mycket likt vårt, men där finns alltid en öppning i texten som subtilt släpper in det övernaturliga och magiska.
