Normbrytande nyheter
När Hedvig Claessons chef på Stockholms Stadsteater introducerade henne för pjäsen Järn nappade hon direkt. Jenny Holtare har träffat debutanten som i ett teaterklimat med futtiga kvinnoroller och få kvinnliga regissörer råder bot på det mesta.
Det här är historien om slashasen Pablo José och hans sökande efter en familjemedlem som har försvunnit. Pablo José extraknäcker som privatdetektiv när hans bror behöver det. Annars sover, mejlar, super, röker han mest på.
Det är underbart när tillfällen infinner sig då du blir positivt överraskad. Stockholms Stadsteaters uppsättning av Hamlet, med Helena Bergström i huvudrollen, är för mig ett sådant. Jag var skeptisk främst för att jag inte är överdrivet förtjust i klassiker. Och visst möter jag samma gamla tröttsamma teatertjat om den hemska, lömska kvinnan denna gång dessutom kryddat med att översättningen slängt in ordet hora lite här och där.
När Theodor Adorno 1955 hävdade att all lyrik efter förintelsen är barbarisk, satte han fingret på en central problematik för efterkrigstidens litteratur i allmänhet och den tyska i synnerhet. Hur kunna uttrycka sig på bödlarnas språk efter Auschwitz?
Den poet som kanske i högre grad än någon annan har gestaltat denna fråga är Paul Celan; denne judiske poet i exil som under sin karriär alltjämt skrev med kritisk hållning till sitt tyska modersmål, utan att kunna överge det. Ty som han själv sa: 'Bara på modersmålet kan man uttrycka sin egen sanning, på ett främmande språk ljuger poeten'.
Lite mer än en månad kvar till Estlands medlemskap i EU. Tre ungdomar med höga poster i konstvärlden. Anders Härm, Hanno Soans och Karin Laansoo arbetar på samma scen och är vänner. Vad EU-inträdet kommer att innebära är de inte helt överens om, men de anar och hoppas att det kommer att generera positiva förändringar.
Sommaren 2002 beslutade företagsledningen på Stockholmsbagarn att säga upp samtliga anställda vid sin lokala produktion. Orsaken sades vara att verksamheten skulle flyttas till bagerier i andra städer och att de anställda därmed blev övertaliga. Snart visade det sig dock att man köpt upp ett annat lokalt bageri och frågan om vad som egentligen skulle hända med den uteblivna produktionen ställdes på sin spets: skulle den omfördelas lokalt, borde de anställda ha rätt att följa med och skulle normala turordningsregler komma att gälla?
En del filmer lämnar ett lite tveksamt intryck efter sig där finns mycket som fascinerar, trots att resultatet inte är helt lyckat. Till dessa filmer hör thailändske regissören Pen-ek Ratanaruangs Universums sista dagar, en historia om japanen Kenji och thailändskan Noi, vars liv sammanförs av en trafikolycka där Nois syster dör. Kenji dras med självmordsfantasier som han mest av en slump hindrats från att omsätta i handling. Noi är prostituerad, med en destruktiv kärleksrelation som spökar i bakgrunden. Två ångestfyllda personer som kommer att utveckla ett engagemang för varandra.
I januari 2004 gjorde min fru och jag en resa genom Kambodja. Huvudskälet var att se och uppleva Angkor Wat, det stora templet i djungeln, återupptäckt av franska arkeologer på 1860-talet. Och vi blev inte besvikna. Det visade sig vara världens kanske största tempel, jämnårigt med Lunds domkyrka och utsmyckat med 400 meter (!) reliefer i sandsten med enastående verklighetsillusion.
Det är snart 30 år sedan Marockos dåvarande kung Hassan II tog över den spanska kolonin Västsahara. Majoriteten av landets befolkning tvingades fly undan tortyr och övergrepp, över gränsen till Algeriet. Där upprättades flyktingläger. Ett svagt FN har sedan dess halvhjärtat försökt få till stånd en folkomröstning om självständighet - utan resultat.
Jag träffar Anja Birgmann, 27 år och filmare med fokus på globaliseringen. Hon arbetar i produktionsbolaget MetaFilm där hon och hennes pojkvän Baker Karim gör en film som ska heta Anja saves the world. Baker blev känd med Malcolm på filmfestivalen i Cannes. Malcolm är 2002s allra bästa svenska kortfilm, okonventionell, dynamisk och rolig i sitt dystra mansporträtt.
© 2025 Stockholms Fria