Maria Knutsen-Öy tipsar en vän
Med sin befriande kombination av explicit sexuella motiv och en uppenbar ilska över samhälleliga maktstrukturer, är Sara Erikssons bilder ett välkommet tillskott i en ibland alltför likriktad radikalfeministisk tecknartradition. De självutlämnande, samtidigt cyniskt distanserade teckningarna är fyllda av en humor som gränsar till det absurda och visar en värld av små, groteska varelser någonstans mellan djur och människa. Som den de Sade-influerade figuren L som i Libertin som får alla kroppsöppningar stimulerade av handskbeklädda händer. Sara Eriksson är född 1978 och utbildad vid Kunstakademiet i Trondheim samt Konsthögskolan i Umeå. Hennes smått bisarra vardagsiakttagelser säger saker om dig som du inte tänkt på tidigare och tar över någonstans där Jesper Waldersten och Jan Stenmark börjar kännas som farbröder.
Samtidsnärvaro, koll, kaxighet – anledningarna till att Marcus Mårtenson känns självskriven på varje utställning om svensk samtidskonst är flera. Mårtenson föddes 1972 i Stockholm men tillbringade större delen av uppväxten i USA, någonting som präglar hela hans konstnärskap där motiven ofta refererar till amerikansk kultur, med inslag av både mexikansk religiositet och uramerikansk mysticism. Även studierna i teologi och jungiansk psykologi är ständigt närvarande, liksom fascinationen för subkulturella yttringar. De färgsprakande verken, från teckningar och målningar över skulptur och installation till performance, visar allt från Adam och Eva, Santa Claus och bin Laden till Ku Klux Klan-tomtar och David Letterman. Marcus Mårtensson har sin konstnärliga utbildning från Idun Loven och Basis.
Under ett konstprojekt innefattande en promenad från Malmö till Berlin, kom Martin Jacobson över en packe märkliga foton på en loppmarknad. Bilderna, som föreställer en oidentifierad man fotograferad på en och samma plats vid olika årstider under flera år, blev Jacobsons examensarbete från Konsthögskolan i Malmö. Tre år senare har han nu återvänt till platsen Rerik i Tyskland och fotograferat sig själv på samma vis. Sökandet efter det förgångna samt relationen mellan individ och historia återfinns i hans detaljrika teckningar av människor med djurhuvuden, som minner om 1800-talets vetenskapsskisser, fabler och naturromantiska kopparstick.
Jacobson utgår i sitt skapande i första hand från bilder han samlar på sig från bibliotek och loppmarknader. Martin Jacobson, född 1978, tillhör definitivt de mest intressanta och reflekterande unga konstnärerna i Sverige i dag. b
