Stockholms Fria

'Alla älskar Hammarby"

Guideboksförlaget Lonely Planets senaste, The cities book, är en i många avseenden imponerande produktion. Med en matchvikt som närmar sig tre kilo (enligt min grannes badrumsvåg, jag har ingen egen) och ett stort coffetable-format tar den sig an den anspråksfulla uppgiften att rangordna och beskriva världens 200 bästa städer.

Det går väl så där, och om man vill vara snäll kan man kanske säga att resultatet återspeglar uppdragets omöjlighet. I förordet beskrivs 'staden' som ett monument över mänsklighetens kulturella och teknologiska landvinningar, som ett koncentrat av människorna som bor däri och som ett mikrokosmos med en egen själ. Det är denna själ som The cities book säger sig vilja skildra, men med 200 städer utspridda över drygt 400 sidor blir beskrivningarna sällan mer målande - eller mindre hyllande - än de i en genomsnittlig turistbroschyr.

I toppen av listan, som tagits fram av Lonely Planets medarbetare och läsare, återfinns de vanliga misstänkta bland världens metropoler. På första plats kommer Paris, följt av New York, Sydney, Barcelona och London. Men även förhållandevis okända resmål finns med, som Nuuk på Grönland, Maputo i Moçambique och Luang Prabang i Laos.

Också Stockholm får vara med i det exklusiva sällskapet. På plats 51, efter Lissabon men före Kuala Lumpur, kan man läsa om 'en av världens vackraste huvudstäder' som lyssnar till smeknamnet 'Nordens Venedig'.

Det är intressanta saker som sägs, och jag får veta mycket om den hemstad som jag tillbringat den klart övervägande delen av mina dagar i. Exempelvis blir jag lite förvånad över att nära nog alla stockholmare tydligen håller sig med en sommarstuga. Inte heller kände jag till att den typiska stockholmaren gärna börjar sin dag med en lussebulle (såvitt jag kan förstå oavsett årstid) på Thelins konditori för att sedan promenera till Moderna museet.

En sak har dock The cities book rätt i, och för det ska researchteamet på Lonely Planet ha en eloge: alla stockholmare älskar Hammarby!

De av mina vänner som på grund av

oklara anledningar sökt sig till obskyra avgudakulter som AIK och Djurgården skulle förmodligen inte hålla med. Men vad vet de? De har säkert inte några sommarstugor heller.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Dansbanekultur i Plattans skugga

Darya och Månskensorkestern förvandlade i onsdags Brunkebergstorg till en äkta finsk dansbana och bjöd sannolikt på Kulturfestivalens höjdpunkt.

Bygger högkvarter för queerrörelsen

I en källare på Södermalm rustas som bäst för vad arrangörerna hoppas ska bli navet i Stockholms ickenormtiva kulturliv. Varje rörelse behöver en bas att operera från. I slutet av augusti får den queerfeministiska sin när Högkvarteret öppnar.

Ministermöte stänger Moderna

Från den sista augusti till den 7 september håller Moderna museet och Arkitekturmuseet stängt. För allmänheten. EU:s utrikesministrar har lånat institutionerna för att under informella omständigheter kombinera kulturupplevelser med världspolitik.

Skrämmande brutalitet och besynnerlig berättelse

Jag hade sett fram emot den svenska premiären av Johnny Mad Dog. Med en rollbesättning av tidigare barnsoldater och producenten Mathieu Kassovitz – mannen bakom lysande Medan vi faller – vid sin sida ville den enligt egen utsago sanningssökande regissören Jean-Stéphane Sauvaire skildra det liberiska inbördeskrigets vansinne och den dynamik som förvandlar manipulerade barn till ursinniga mördare.

Träder över flummighetsgränsen

Första gången jag hörde Göteborgsbandet Kultiration var i samband med att gruppens andra album, Grogrund, släpptes 2005. Fördomar kan fungera som ett effektivt hörselskydd, men den genretypiska andligheten till trots var jag snabbt tvungen att kapitulera. Marcus Berg sjöng om att tåga ut ur Babylon och om att odla jorden som om han trodde på vartenda ord, som om han bodde i en värld där varken trådlöst internet eller iphones existerade. Och vem uppskattar inte en god saga?

Fria.Nu

© 2026 Stockholms Fria