Vid tomten vid foten av Högdalstoppen står fyra containrar, som ska utgöra stommen av kulturhuset, utplacerade. Runt omkring ligger virke och utspridda verktyg, och den som närmar sig Kulturkampanjens byggarbetsplats kommer redan på långt håll att höra det taktfasta ljudet av hammarslag. Det enda som fortfarande fattas är eltillförsel. Tills vidare får därför ett dieselaggregat producera den ström som behövs.

- Det funkar, säger Victor Marx från Kulturkampanjen, men det är ju inte särskilt miljövänligt.

Att dra el till huset skulle kosta 250 000 kronor. Att bygga ett vindkraftverk på Högdalstoppen skulle dock bara kosta 80 000 kronor.

- Så det vore egentligen mer rationellt, säger Victor Marx. Men då måste vi ansöka om tillstånd och så är karusellen igång igen.

Tillståndsansökningar och byråkratiska karuseller är något som Kulturkampanjen är väl bekanta med. Sedan arbetet för ett frihetligt kulturhus tog sin början våren 2003 - med en ockupation av SVT:s gamla lokaler på Östermalm - har gruppen fört dialog med lokala politiker om att få disponera någon av stadens lokaler. Eftersom dialogen inte gav resultat, och flera i gruppen utbildade sig till arkitekter, bestämde Kulturkampanjen sig helt sonika för att bygga sitt hus på egen hand. Beslutet ledde dock till att man var tvungen att ansöka om bygglov, vilket markförvaltningen beviljade i november förra året.

Victor Marx menar att det faktum att byggandet är igång är resultatet av en långsiktighet som ofta saknas inom utomparlamentariskt arbete.

- Det finns en tendens inom frihetliga vänstergrupper, med undantag för SAC, att göra symboliska aktioner. Ena dagen blockerar man en porrklubb, nästa dag demonstrerar man mot rasism och tredje dagen gör man något annat. Men inget av det man protesterar mot blir hotat i grunden, det handlar mer om att visa upp sin egen moral.

Det är på grund av detta sätt att arbeta, menar han, som den frihetliga vänstern till stor del är en ungdomsrörelse. Efter att ha arbetat med symboliska aktioner i ett antal år tröttnar människor på att inte få någon utdelning för sitt slit och lämnar politiken bakom sig. Istället borde det därför satsas mer på att arbeta för konkreta förändringar som ligger inom räckhåll.

- Ska man bygga upp en rörelse måste man sätta upp delmål och nå dem, och sedan sätta upp större delmål. Ser man att rörelsen växer och gör framsteg så skapas det energi att omvandla i nya projekt.

Under de närmaste två veckorna kommer Kulturkampanjens 14 medlemmar och andra frivilliga, alla med varierande mycket tid, att arbeta dagligen med huset. Förhoppningen är att hinna lägga tak och golvreglar samt resa gavelväggar mellan containrarna. Därefter ska huset isoleras och få fönster under hösten. Slutligen ska en brandsäkerhetsrapport lämnas in innan kulturhuset kan tas i bruk på allvar.

De praktiska kunskaperna om husbyggnad bland Kulturkampanjens medlemmar varierar. Byggchefen John Ridenåuer har därför delat in arbetarna i lag som har till uppgift att färdigställa olika delar av det färdiga bygget.

Hanna Jagare och Peder Åkerman, som fått i uppdrag att tillverka takstolar - huvudbjälkar och bärande bjälkar som taket ska ligga på - är nöjda med arbetsfördelningen.

- Det är väl det som är bra, att alla har fått varsin grej att arbeta med, säger Peder Åkerman. Om man får till uppdrag att bygga ett helt hus så känns det lite svåröverskådligt. Att bara bygga takstolar är lite lättare, då kan man snöa in och bli en nörd på det.

- Nästa gång vi ska bygga ett hus behöver vi inte lära oss detta, säger Hanna Jagare. Då kan vi föra kunskapen vidare och lära oss något nytt istället.

För fler hus ska det bli, även om inga konkreta planer finns utarbetade ännu.

- Det här handlar inte bara om kulturhuset, säger Victor Marx. Vi vill ha kunskaperna som det här ger och se vad vi kan bygga i framtiden. Kan vi till exempel bygga billiga bostäder åt folk, och åt oss själva, så blir vi glada.

Men att bygga billiga bostäder

är inget självändamål. I slutändan handlar det för Kulturkampanjen om att skapa större utrymmen för politisk aktivitet.

- Om man är politiskt engagerad i dag så är det som att ha två jobb. Dels arbetar man politiskt och dels arbetar man för att överleva, och det är ett jävla slit. Kan vi bygga billiga bostäder så kanske man kan arbeta halvtid istället och få mer tid över för det politiska, säger Victor Marx. I slutändan handlar det om att inte bara prata om visioner, utan att faktiskt visa vad vi kan göra.