I takt med att Stockholm växer och moderniseras sker en drastisk förändring av innerstadsbefolkningens sammansättning. De senaste tio åren har låginkomsttagare och äldre flyttat ut för att istället ge plats åt den växande skara hög- och medelinkomsttagare som dras till stadskärnans bekvämlighet och storstadspuls.

Elisabeth Lilja är docent i sociologi vid Stockholms universitet och har forskat om segregation och stadsplanering i dryga 15 år. I oktober kommer hennes senaste alster, Den segregerade staden. Tre kvarter i Stockholms innerstad. Boken är det första svenska forskningsprojekt som beskriver huvudstadens gentrifiering, alltså den statushöjning som sker när ett område tas över av mer bemedlade invånare. Och utvecklingen hon beskriver är dramatisk.

– De senaste tio åren har gentrifieringen varit våldsam, med en undanträngning av människor och verksamheter med sämre ekonomi. Ateljéer, antikaffärer och verkstäder byts ut mot flotta boutiquer och gallerior när hyrorna höjs, säger Elisabeth Lilja, som genom djupintervjuer har djupintervjuer har undersökt förändringen av tre kvarter i Vasastan, på Östermalm och Södermalm under perioden 1995–2005.

– Omvandlingen går allt snabbare och blir mer och mer genomgående. I Vasastan märks en fyra- femdubbling av andelen hög- och medelinkomsttagare, akademiker och småbarnsfamiljer, samtidigt som andelen låginkomsttagare och äldre har halverats. Det är väldigt trist när det här får konsekvensen att folk måste flytta – för att de blir för dyrt eller för att de helt enkelt inte längre känner sig hemma i sina kvarter, säger hon.

Den eskalerande utvecklingen hänger ihop med globaliseringsprocessen, menar Elisabeth Lilja. Stockholm har blivit en global stad som anses viktig i det globala ekonomiska systemet, och innerstaden blir attraktiv för en ny grupp av människor som lockas av närheten till kaféer, restauranger och andra bekvämligheter.

– Risken är stor att innerstaden blir allt för likriktad. Om där bara finns superpräktiga personer som du och jag minskar chansen för oväntade möten. En storstad behöver det där oborstade och annorlunda, annars blir det tråkigt och okreativt.

Samtidigt som Elisabeth Lilja ser gentrifieringen som en naturlig och svårundviklig följd av globaliseringen, ser hon också ett tydligt samband med den ökande ombildningen till bostadsrätter. Och här har stadens politiker möjlighet att om inte stoppa så åtminstone bromsa urvattningen.

– I grunden handlar det om bostadspolitik. Hur länge och väl hyresrätten ska överleva, det är i allra högsta grad en politisk fråga. Politiker kan visserligen bara styra över kommunala fastigheter, de privata aktörerna kan fortsätta ombildningen som de vill. Men det finns mycket annat man kan göra, menar hon.

För närvarande märks en viss avmattning i de privata fastighetsägarnas ombildninghets som en följd av lågkonjunkturen. Och fortfarande utgör hyresrätterna 45 procent av innerstadens lägenheter. Men med massinflyttningen till Stockholm, där nybyggnationen inte på långt när håller jämna steg, blir det svårt att hålla priserna nere.

Elisabeth Lilja berättar att andra länder i Europa ligger långt före Sverige när det gäller att hitta kreativa boendelösningar för låginkomsttagare och ungdomar. I Holland spränger man till exempel in subventionerade lägenheter i redan befintliga fastigheter för att ge plats åt dem som annars inte skulle ha råd. I Stockholm är däremot bristen på alternativ obefintlig för den som saknar kontakter och kapital, och utvecklingen går snarare åt andra hållet när gamla hus rivs eller lyxrenoveras.

Ett aktuellt exempel är Maria hotellhem på Wollmar Yxkullsgatan 17, den Stockholmshemsägda fastighet som tidigare rymt 172 ungdomsbostäder med i sammanhanget låga hyror. I dagarna rivs byggnaden och de tidigare hyresgästerna erbjuds boende i mindre attraktiva förorter. Istället ska här byggas nytt och fräscht med hyror i en helt annan prisklass.

– Visst är det märkligt att man tar bort just det som behövs, det är verkligen synd, säger Elisabeth Lilja. Jag är inte insatt i bakgrunden till rivningen där, men att det beror på lönsamheten kan man bara misstänka.