I byggnadsarbetarförbundets eftervalsanalys konstaterade man att mer än 10 procent röstade på Sverigedemokraterna. Vilket var en klar ökning i förhållande till föregående val år 2006. Att en så stor andel sympatiserar med SD ser förbundet som ett stort problem.

Men det är systemet där utländsk arbetskraft blir utnyttjade vid till exempel stora byggprojekt som Norra länken som är problemet – och att de blir det för betydligt lägre ersättning och på andra villkor.

– Vi kallar det här för jobbtrafficking. Det är så här man skapar en ny underklass, när man tillåter slavlika förhållanden. Det tror vi är anledningen till valresultatet. Vid de här stora infrastruktursatsningarna är det upp emot 45 till 50 procent utländsk arbetskraft som blir utnyttjad. Vi har varnat för det här i flera år och att det ska eskalera, och nu är vi där. Regelverket har havererat, säger Byggnads andre förbundsordförande Johan Lindholm och understryker:

– För mig är kollektivavtalen grunden för den svenska arbetsmarknaden. Villkoren i våra kollektivavtal ska vara andra människors möjlighet, oavsett varifrån man kommer.

Förra veckan skrev SFT om elektrikern Burhan Saeid, som vittnade om hur svårt det är att komma in och även klamra sig fast i byggbranschen om man har utländsk härkomst.

Burhan bytte namn till Marcus och även medborgarskap, från irakiskt till svenskt. Allt för att anpassa sig, socialt och professionellt.

Han hävdar att han systematiskt blir diskriminerad på grund av sitt ursprung – både i det dagliga jobbet på byggarbetsplatser och när det gäller att få uppdrag till sin elfirma.

Men Johan Lindholm menar att grogrunden är en annan. Tillsammans med Expo bedriver Byggnads även projektet Stoppa rasismen i skolorna.

– Jag vägrar att tro att det handlar om främlingsfientlighet och rasism. Arbetare ställs mot arbetare. Hela den svenska modellen bygger på konkurrensneutralitet. De svenska kollektivavtalen måste gälla på svenska arbetsplatser, annars skapas en hets när inte spelreglerna är lika för alla. Folk blir irriterade och förbannade när det är så här.

Enligt Johan Lindholm ökar även antalet papperslösa byggarbetare som söker hjälp hos Stadsmissionen. Folk som har blivit lovade guld och gröna skogar, men som blir lurade och som i värsta fall inte får någon lön alls, likt bärplockarna i Norrland.

SFT har förgäves sökt Arto Moksunen, enhetschef för projektet Crossroads på Stadsmissionen i Stockholm som hjälper utländska EU-medborgare i nöd, för att få den bilden bekräftad.

Men Sten-Erik Johansson, föreståndare på Centrum för papperslösa, konstaterar att tusentals personer blir grovt utnyttjade av skrupelfria företagare. Han beskriver de senaste årens utveckling som explosionsartad.

Centrumet inriktar sig dock på folk utanför Europa, och dessa landar främst inom restaurang- och städbranschen.

– Många som jobbar inom byggsvängen i vid mening är från EU-länder som Polen, och de träffar inte vi. Just nu ser vi en påspädning inom restaurangnäringen, som går om städbranschen. Och då ska man veta att det inte är en nådig bransch. Men vi har ett fall med två afrikanska killar som höll på med ett grundarbete på en tomt i Södertälje i flera månader utan att få lön, berättar Sten-Erik Johansson.

Utan kontrakt och en vag kontaktuppgift i namnet ”Benny” har Centrum för papperslösa svårt att hjälpa de båda arbetarna.

– De kommer hit i hopp om att jobba för vad de ser som svindlande summor. De jobbade oavbrutet. Minimumet är 10 timmar per dag, men det är säkert upp till 14 timmar och raster lär knappt förekomma. Jag har inte hört talas om någon som jobbar för anständiga villkor. Det är som ett hopp tillbaka i tiden till början av 1900-talet, som man läste om i romaner. Det är ingen sörgårdsidyll precis.

Sten-Erik Johansson menar att det med blotta ögat går att se skillnader på villkor arbetare har på byggen i centrala Stockholm, som vid Cityterminalen eller Kungsgatan.

– Det pågår öppet och jag har även fått det bekräftat i intervjuer. Om jag skulle jobba på ett bygge skulle jag nog fråga varför jag har skyddsväst, skyddsskor och annan skyddsutrustning, medan andra jobbar i en t-shirt och slitna jeans.

Byggnads Johan Lindholm beskriver projektet Stoppa rasismen i skolorna och samarbetet med Expo som lyckosamt.

– Man måste våga prata om det här och inte lägga en blöt filt över det och hoppas att det ska självdö. Vi måste ha en dialog. Och när man väl börjar prata om arbetsvillkoren brukar det inte handla så mycket om främlingsfientlighet, säger han.