Quercus är det latinska ordet för ek. Och eken som står mellan körfälten utanför Radiohuset har den senaste tiden stått i medial blixtbelysning. Under ett par eftermiddagstimmar när jag står och pratar med folk som vurmar för trädets fortlevnad hinner flera radioreportrar och fotografer besöka utrymmet som blivit kringgärdat med gråsuggor.

Bilarna som passerar i strid ström tutar uppmuntrande.

En som engagerar sig starkt i frågan är etologen Johan Lind, som skrivit och tagit bilder till den färgrika boken Quercus – ekens mångfald. Likt många andra personer här har han tillbringat några timmar per dygn på Oxenstiernsgatan, mellan de vardagliga plikterna.

Enligt trafikkontoret är trädet mycket illa däran.

– Självklart är trädet svampangripet, man har konstaterat att den har svampticka. Och såklart är den ihålig, men det är ingenting ovanligt med en ek som är minst 500 år gammal. Ekar blir ihåliga. Röntgenbilderna är inte nytagna. Ingen har tittat in i den på ett tag, säger Johan Lind som tillsammans med Geir Hansteen Jörgensen skissat på en lösning som skulle kunna rädda kvar trädet – även när den planerade utbyggnaden av Spårvagn city drar förbi.

Inspirationen till lösningen, där metallstöttor ska bilda ett stort paraply, är hämtad från Japan.

– I Japan betonar man ekens höga spirituella värde, säger han.

Men stöttning behöver den, enligt trafikkontorets trädexpert Björn Embrén utgör den en fara eftersom de tunga och långsträckta grenarna risker att falla över förbipasserande.

Trädet har också mer eller mindre dödförklarats från olika håll.

– Ryktet om min död är betydligt överdrivet, skulle nog eken kunna säga, konstaterar Sam som är i färd med att undersöka vem som egentligen har rätt att ta ett så drastisk beslut som att såga ner det symboltyngda trädet. Hon är aktiv inom Naturskyddsföreningens skogsgrupp i Stockholm.

– Det finns många skäl till att jag är här. Den här eken betyder någonting för mig personligen. Jag bodde här tidigare och såg den varje dag. Den gav mig hopp och livskraft och jag var redan då orolig att den skulle huggas ner. Men folk sade till mig att den var skyddad, berättar Sam som menar att trädets svamp är en naturlig del av livsförloppet, att svampen och trädet lever i symbios.

– Ett sånt här träd är en stor koldioxidsänkare som ger stora klimattjänster.

Även Alexandra Esser engagerar sig i olika miljörörelser.

– Det byggs mycket stenöknar och det är en ohälsosam och ohållbar livsplanering och stadsplanering. Om någonting är farligt så är det lastbilstrafiken, säger hon och nickar ut mot bilvägen.

Ljusarkitekten Clara von Rettig, som bland annat varit med och iscensatt ljussättningen av Hötorgsskraporna och Globen, föreslår att man placerar en betongkärna i trädets urgröpta innandöme.

– Den har särbehandlats i de andra planerna. Det går inte att bara såga ner ett så unikt träd, men nu vill SL och trafikkontoret köra över det. Vi ska inte vara så säkra på att elbussar eller spårvagnar med elledningar på 320 volt dragna i luften är den bästa lösningen. Vi vill ha en utredning. Just nu spelar vi djävulens schack med trafikkontoret, säger Clara von Rettig som liksom Johan Lind önskar att trädet ska betraktas som en attraktion, och inte som en belastning eller ett hot.

– Ur ett ingenjörsperspektiv är det här trivialt. Det handlar om pengar. Man borde göra som med eken i Robin Hood-skogen i Nottingham, som har blivit en stor turistattraktion.

– Den är så stor och tung att den hade kollapsat om man inte stagat upp alla stora och tunga grenar. Enligt en som jag känner som sysslar med parkskötsel har man fått igen det i pengar, trots att det kostade mycket, säger han.

Många olika människor, med olika bevekelsegrunder samlas kring trädet – dag som natt. Någon önskar att eken ska bevaras för att det är en tung symbolfråga, kampen mellan asfalt och grönområde. Någon annan, som Mats Vesterberg, som på sena eftermiddagen i megafon berättar hur kallt det ska bli på natten, är svag för trädets skönhet:

– Kronan och bladverket är vackert, säger han.

Också Lena Näslund, som bor på en hundpromenads avstånd, kontrollerar noga ekens väl och ve.

– Jag står här och bevakar. Det vore hemskt om trädet föll, det hör till stadsbilden och turister kommer hit och tittar på det. Jag hoppas verkligen vi kan rädda vår stackars ek. Man har tagit ett ekollon och planterat här bredvid, ekens barn. Men det är någon som tagit bort det. Trädet hade hunnit bli två meter, men det kan väl knappast ha ramlat i huvudet på någon. Det tyder på att spårvagnen ska fram här.

Rolf Rydén, med 35 års erfarenhet som kulturmiljövårdare, ser liksom många andra en likhet med almträden och tunnelbanebygget i Kungsträdgården för 40 år sedan.

– Det finns en entydig parallell. Det var ingen som ville ha tunnelbanan. Naturvårdsverket anser att eken är livskraftig. Den är ett forminnesmärke som sett många potentater glida förbi. Här har Karl den XII jagat varg. Det var samma snack här på 1950-talet, att det skulle byggas en spårvagnsstation. Men det ska komma hit en norsk arborist som ska göra en ny kontroll. Man borde kunna staga upp eken uppifrån och underifrån, anser han.

På trädportalen.se, där det är möjligt att söka efter ett stort antal träd och deras status, kan man se att länsstyrelsen gjorde en inventering av eken så sent som i april år 2010. 

Där står:

Trädstatus: friskt. 

Åtgärdsbehov: inget.

Kan det finnas en motsättning mellan trafikkontorets och länsstyrelsens bedömning? Nej, svarar Miguel Jaramillo, biolog på enheten för naturvård.

– Det handlar om olika bedömningar. Vi tittar utifrån naturvårdssynpunkten. Det är ett vitalt träd, men det har ingenting med säkerhet att göra. När man närmar sig trädet ser man direkt att det är olika vajrar uppsatta, säger Jarmillo som betonar:

– Vi är inte experter utifrån säkerhetssynpunkt. Utan det är arboristerna, som mäter grovleken på stammen och hur mycket grenverk det finns.

En dragkamp mellan staden och beskyddare pågår om den månghundraåriga eken vid Radiohuset på Östermalm. Riktigt hur gammal den är vet man inte, men i måndags var den farligt nära att möta sitt öde. Folk som skyndat till trädets undsättning menar att man kan staga upp grenarna som riskerar att falla ner, och att den inte alls är så sjuk som stadens företrädare hävdar.

Lena, Mats och Lars vaktar eken.

Grenarna hålls uppe med vajrar.

Sam har en personlig anledning till att vilja bevara trädet: "Det finns många skäl till att jag är här. Den här eken betyder någonting för mig personligen. Jag bodde här tidigare och såg den varje dag. Den gav mig hopp och livskraft och jag var redan då orolig att den skulle huggas ner. Men folk sade till mig att den var skyddad." 

SAMTLIGA FOTOGRAFIER: ANDREAS ERICSSON/SFT