Stockholms Fria

Författare som Joyce och Proust introducerade den inre monologen i litteraturen. Enkelt uttryckt skedde det i dialog med Freud. I vår tid av bloggande och twittrande stiger det inre mentala flödet upp till ytan och över alla tidigare kända bräddar. Ibland känns det som om alla talar hela tiden, men få lyssnar.

Marcia Theophilo, född 1941, är antropolog och författare som bor och verkar i både Brasilien och Italien. En stor del av hennes liv och författarskap är en manifestation för Amazonas, och mot det hot som hänger över regnskogen och dess invånare. Hon menar själv att hon identifierar sig med Amazonas regnskog och att det är en identifikation på flera plan: mellan det mänskliga och skogen, mellan naturen och personerna i regnskogen. Hennes engagemang är en helhet och innefattar den psykologiska, den territoriella och den antropologiska aspekten. Det räcker inte att bara tala om skogen, vattnet och växterna, menar Marcia Theophilo.

Dåliga tolkar och dålig service. Göteborgs Tolkförmedling har tidigare anklagats av kunder och tolkar för att vara ett oseriöst företag. Nu har det visat sig att de har bluffat sig till uppdrag genom att erbjuda tjänster de i själva verket inte har.

Italiens regering lanserar ett ”säkerhetspaket” som kriminaliserar papperslösa flyktingar samtidigt som man skickar tillbaka asylsökande båtflyktingar till Libyen utan att ha hört dem. FN har slagit larm om utveklingen i Italien och hävdar att den strider mot internationella bestämmelser. ”De följer inte de mänskliga rättigheterna”, säger Prince, 30 år, från Ghana som är papperslös flykting i Rom.

Med mindre än ett halvår kvar till 2010 – året då hela Sverige skulle vara tillgängligt för personer med funktionsnedsättningar – finns fortfarande stora tillgänglighetsproblem i samtliga större städer. I dag marscherar föreningar och privatpersoner för tillgänglighet i ett tjugotal orter runtom i landet. Göteborg är inget undantag.

Med vana steg närmar jag mig min destination, men hade jag inte vetat vad jag letade efter hade sannolikheten varit minimal för att jag annars skulle stöta på vad som kanske är Göteborgs mest undangömda museum. Bland de gamla industrihusen på Lindholmen ligger nämligen en diamant i sin råaste form, ett utsnitt ur ett Göteborg man ofta hör talas om men allt för sällan upplever. Ett Göteborg fyllt av teknisk framåtanda, oljefläckade händer och ett glatt humör. Verksamheten är ett utsnitt i tiden, men detta är ingen frusen plats utan den mest levande kulturinstitution jag någonsin träffat på. Vi har anlänt till Radiomuseet.