Fria graffitiakademin | Del 1: Folklig graffiti

Om man tillåter sig att grovt förenkla sakernas tillstånd så skulle man kunna dela in graffitimålarnas förhållningssätt till sin publik i två slag. Det ena förhållningssättet är det elitistiska, en position som utesluter den breda allmänheten. Det andra, som jag skulle vilja kalla det folkliga, är ett där man tvärtom försöker bjuda in allmänheten att ta del av verket.

När jag 1986 på allvar började intressera mig för graffiti var det oftast de elitistiska verken som lockade mig mest - wildstylepieces och komplicerade tags. Som toy var min egen position inte glasklar. Jag räknades uppenbart inte som målare, men var samtidigt inte en del av allmänheten. Jag klarade ofta inte av att läsa målningarna, som framstod som mystiska och svåråtkomliga.

Men också de folkliga målningarna var intressanta. De utgjorde ingången till konsten. Till dessa kunde man återvända då de andra kändes alltför svåra. Framför allt skapade de två förhållningssätten ett dynamiskt register av olika slags målningar, som fyllde olika behov. Ett krasst och samtidigt konkret behov var att motivera sitt intresse för graffiti inför en oförstående och ofta direkt fientlig vuxenvärld. Då var folkliga pieces användbara. Det var fotografier på målningar som Zappos "Crush the War" som man visade för bildläraren i skolan och för föräldrar och släktingar.

"Crush the war" gjordes på Örnsbergs tunnelbanestation av Zappo 1986 och togs bort först någon gång 1988-1989. Stilen är ganska enkel och det krävs inte några speciella förkunskaper för att läsa. När man stod och tittade på den kunde man hamna i samtal med sina medresenärer på perrongen och det är inte omöjligt att målningens nära på folkkära status bidrog till att den fick sitta kvar så länge.

Bokstäverna är konstruerade av mjuka, runda former samtidigt som outlinesen är vassa och skär in i ifyllningen. Det enda draget av wildstyle är att bokstäverna i de enskilda orden har smält samman. C flödar över in i r som skär in i u som nästan krockar med s, vilken också skär in i u och samtidigt liksom omfamnar både u och h. Med två mellanrum kommer ordbilderna "the" och "war" med en liknande uppbyggnad.

Varje ord bildar en enhet, på håll och sedd som en helhet tre pulser med gul tystnad mellan sig. Tre enstaviga ljudbilder: Crush-the-war! Det var ett fredsbudskap för hiphop-generationen som samtidigt var begripligt för våra föräldrar. En aggressiv och energifylld pacifism, i linje med Afrika Bambaataas och James Browns budskap: "Peace, unity, love! And having fun!"

Ordens enhetlighet förstärks genom inramningen av den enkla bakgrunden, men även av den enkla och samtidigt raffinerade ifyllningen – ett sterilt ökenlandskap i skymning speglat i glänsande metall. Det var ett vanligt motiv under mitten av åttiotalet, inte bara i graffiti utan även inom annan konst, samt i reklam, mode och inte minst film. Blade Runner, Mad Max och Stjärnornas krig. Vackert, lockande och hotande på samma gång. Det kalla kriget var fortfarande en realitet och hotet om att ett atomvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen skulle kunna föröda jorden bildade relief till motiven.
Under piecen upprepas budskapet, fast nu på svenska: Krossa kriget. Texten fungerar som ett dubbelt förtydligande, eftersom den översätter budskapet till svenska, och samtidigt själva motivet till vanliga bokstäver. I slutet av målningen finns en scroll med en uppmaning till den förbipasserande att stanna upp och begrunda målningens pacifistiska budskap. Även denna text är på svenska, samtidigt som den avslutas med orden "Make Love Not War" -den slogan från det sena sextiotalets amerikanska demonstrationer mot kriget i Vietnam, som sedan dess varit en populärkulturell stapelvara i västvärlden.

Det mest slående ligger i målningens predikande tonläge. Krossa kriget är en uppmaning. Men till vem riktar den sig? De uppenbara mottagarna 1986 var naturligtvis ledarna för de båda supermakterna USA och Sovjetunionen: Ronald Reagan och Michael Gorbatjov. Fast sannolikheten att någon av dessa två skulle dyka upp i Örnsberg får betraktas som obefintlig. Snarare är det en uppmaning till medborgarna att ställa krav på sina politiker och att dessa ska ställa krav i världspolitiken. I uppmaningen finns en underförstådd syn på individen: du kan påverka, din röst kan göra skillnad! Det är ett påstående som ställer krav på betraktaren, krav på att också utnyttja sin möjlighet.

En ny "Crush the war" uppfördes på samma plats av Moral, Show och Rocket vintern 2003, men den målningen togs bort efter ett par veckor.