Stockholms Fria

Med boken som mötesplats

I den åttonde och sista delen av serien Fria graffitiakademien behandlar Jacob Kimvall fenomenet blackbooks, de skiss- och målarböcker som främst cirkulerar mellan målare och som är en relativt sluten del av graffitikulturen.

Fria graffitiakademin | Del 8: Privat graffiti

Den lilla pojken betraktar uppmärksamt hur Ease arbetar med sin skiss. Han kan se hur pennan flyger fram över pappret, och hur konstnären snabbt och effektivt bygger upp en luftigt målad bild med enkla och eleganta linjer. Boken som Ease ritar i är min, platsen är Graffiti Hall of Fame i Harlem, New York, och det är i slutet av maj 2001.

Det är den helg då New Yorks graffitielit samlas för att måla väggarna, så som de gör varje år. Överallt omkring oss rörelse. Flera hundra kvadratmeter väggyta fylls med figurer och rytmiska ordbilder, samtidigt som det pågår ett par mindre basketmatcher, basgångar strömmar ur soundsystemets högtalare och luften fylls av oset av stekt kött som tillreds på stora grillar. I detta tumult bildar Ease, pojken och boken en lugn triangel av koncentration.

Det här är åttonde och sista delen av Fria graffitiakademien och alla de tidigare delarna har behandlat graffiti som ett offentligt uttryck. Men det finns också halvöppna, privata och helt slutna sidor inom graffitikulturen. Tydligaste exemplet är blackbooks, det slags skiss- och målarböcker som främst cirkulerar mellan målarna själva.

Blackbookens ursprung är som mycket annat i graffitikulturen höljt i dunkel, men konceptet tycks ha funnits med åtminstone sedan mitten av sjuttiotalet. I Craig Castlemans bok Getting up (1982) som skrevs i skiftet mellan 1970- och 80-tal beskrivs blackbooken som ett inbundet skissblock som nästan varje graffitimålare bär med sig för att samla teckningar av andra, företrädesvis äldre målare. Castleman fortsätter ”a writer who does an exceptionally fine drawing in one of them is said to have 'burned the book'. A 'burner' in an autograph book reflects well on both the artist and the owner of the book.”

Även om blackbooken förlorat i betydelse så fungerar Castlemans definition hyfsat än i dag och det konstnärliga prestigesystem som han beskriver finns kvar, ett system som påminner om den institutionella konstvärldens förhållande mellan ett konstmuseum och dess mästerverk. Och tillsammans med fotoalbum och utgivna fotoböcker fungerar blackbooken mycket som graffitikonstvärldens museer. Genom dessa medier dokumenteras konsten och information förs vidare in i framtiden. Men teckningen är ett originalverk i egen rätt och kommer i framtiden antagligen vara den främsta direkta källan till vår samtids graffitikonst.

Från början hade blackbooken sannolikt en didaktisk funktion. När New Yorks tunnelbana under sjuttio- och början av åttiotalet var den huvudsakliga arenan för graffiti rörde sig målningarna fram och tillbaka över staden. Detta gjorde det svårt att studera verken och nästan omöjligt för den oinvigde att förstå hur de var konstruerade. Att i en blackbook samla på äldre och mer erfarna målares teckningar och skisser var en väg till att förstå och lära sig komponera egna verk.

Under vistelsen i New York i maj 2001 fick jag upp ögonen för att blackbooken även kunde fungera som ett socialt redskap, ett verktyg som underlättade navigationen i stadens miljöer. Boken blev en mötesplats och varje gång jag träffade någon för mig okänd målare åkte den fram. Har du lust att göra något? Ingen tackade nej. Vissa nöjde sig med att snabbt dra en tag medan andra tog en eller flera sidor i anspråk. Men förvånansvärt många tog sig tid att titta igenom boken; kommentarer om ett verk kunde leda in i en diskussion om stil och estetik; andra målare upptäckte att jag nyligen träffat gamla vänner till dem, vänner som de ibland själva inte träffat på åratal, varpå samtalet snabbt kunde få en social dimension.

Ease från Ink Heads är ursprungligen från Miami (vilket han också manifesterar nere i teckningens högra hörn) men bosatt i New York. Stilen bär tydliga spår av den klassiska New York-skolan, men har ett stuk som i alla fall inte jag har sett förut. Att han var inbjuden att måla i Hall of Fame visar också att han lyckats bli respekterad som målare i sin nya hemstad. Men det som jag framför allt imponerades av var den säkerhet och snabbhet med vilken han gjorde skissen. Inte en gång såg jag honom dröja eller tveka och hela skissen var klar på ett par minuter.

Efter att ha byggt upp bokstäverna i klara starka färger, blå nyanser i ifyllningen och gul-röd 3d, så lägger han ett blygrått moln i bakgrunden, innan han avslutar med att i övre vänstra delen, med röda bokstäver och i slängig stil skriva: ”Dedicated 2 everybody”.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Det rörliga galleriet

1991 gjorde Erse, Kaos, Rustle och Serw en riktigt välgjord wholecar - med hjälp av lite färg lyckades de trolla bort en hel tågvagn. I sjunde delen av Fria graffitiakademien berättar Jacob Kimvall om den legendariska målningen Look out crazy erasers!.

Två utomjordiska gatukonstpionjärer

I sjätte delen av SFT:s serie Fria graffitiakademien berättar Jacob Kimvall om två målningar från 2001 som inte ser ut som traditionell graffiti och därför fortfarande sitter kvar. Hotels och Robobs verk på Södermalm bär dock en omisskännlig graffitikänsla, skriver han.

Fet produktion på flera nivåer

Gauge, Jeks och Polar, medlemmar av gruppen Crazy and Stiff, gör regelbundet stora, välplanerade produktioner. Något som inte hör till vanligheterna i Sverige. Jacob Kimvall skriver om deras stora berg- och dalbanemålning från Förfest 07 i somras

"Den har alltid funnits där"

SFT:s serie Fria graffitiakademin fortsätter efter ett längre uppehåll. Denna vecka diskuterar konstvetaren Jacob Kimvall målningen Kameleonten som uppfördes 1994.

Graffitimålaren som nationens hjälte

I New York har det alltid funnits motstridiga uppfattningar om hur graffiti som fenomen kan och bör tolkas. Är det något i huvudsak ont eller i huvudsak gott? Det är värderingar som på olika sätt även gett resonans i svensk debatt. Även om olika synsätt har funnits parallellt går det att skönja en viss variation i huvudförståelsen och kanske framför allt i bredden av tolkningsmöjligheter.

© 2025 Stockholms Fria