Fria graffitiakademin | Del 6: Graffitins gränser

Intill Katarina kyrka på Södermalm i Stockholm finns ett litet hus med en på samma gång anonym och iögonfallande underlig dekoration bestående av två stora stencilmålningar som bildar varsitt komplicerat mönster.

Målningarna, som gjordes i januari 2001 utan fastighetsägarens tillstånd och snart sju år senare fortfarande sitter kvar, är absolut inte graffiti i traditionell mening. I så fall hade de nog varit borttagna för länge sedan. Samtidigt bär de omisskännlig graffitikänsla och även om de inte är signerade kan jag avslöja att de är gjorda av två graffitimålare – Hotel och Robob.

Runt millennieskiftet målade dessa två konstnärer så mycket tillsammans att deras båda namn blev ett begrepp i graffitistockholm. De hörde till de första graffitimålarna som medvetet satsade på att arbeta på ytor inne i staden och inte på eller längs med tunnelbane- och pendeltågslinjer. Men så tillhörde de också den första generationen graffitiutövare där en stor andel kom från Stockholms innerstadsdelar och inte främst de omgivande förorterna.

Jag tror att de två mönstren utgör varsin målning, och att den vänstra är Hotels och den högra Robobs. Fast det är en ren gissning från min sida. Ingen av dem är signerade och de två konstnärerna har berättat att de under perioden ofta gick in och jobbade i varandras verk för att gränsen mellan dem skulle upphävas. Ändå tycker jag att det fanns en skillnad i stil: Hotel jobbade med biomorfa, lite organiska former, medan Robob hade en kantigare, mer traditionell graffitistil, som också hade tydliga influenser från grafisk design och formgivning. Det är denna stilskillnad som föranleder min gissning och som gör att det går att tolka de båda verken som metaforer för Hotels och Robobs respektive stilar.

När jag tittar närmare på verken kan jag inte låta bli att undra hur de egentligen burit sig åt. Att konstnärerna har använt mallar förstår jag, men samtidigt undrar jag hur dessa sett ut och hur bilderna är konstruerade samt hur konstnärerna gått tillväga för att få upp dem där på väggen.

Både till utseende och koncept påminner de om de gigantiska fältcirklar (eng. crop circles), de geometriska mönster som med jämna mellanrum dyker upp på olika sädesfält i framför allt England. En del hävdar att fältcirklarna är skapade av utomjordingar och utgångspunkten är ofta just att det inte går att förstå hur någon människa kan ha skapat dem. Fullt så omöjliga att skapa framstår knappast målningarna på det lilla huset intill Katarina kyrka, men jag tycker att de bär på en likartad fantasieggande kvalitet.

När verken gjordes befann vi oss i begynnelsen av den breda gatukonstboom vi de senaste åren kunnat skåda landet över, och jag tror att man skulle kunna räkna målningarna till de första verkligt ambitiösa inom genren, möjligtvis bortsett från Akays olika affischprojekt som påbörjades redan i slutet av nittiotalet.