Sysselsättningen står i fokus på den inrikespolitiska arenan. I den ena ringhörnan befinner sig arbetarrörelsen och den vänsterorienterade politiska oppositionen, i den andra regeringen och förespråkare för den så kallade arbetslinjen. Båda hävdar att jobben står i främsta rummet, men om vilken politik som egentligen gynnar landets löntagare råder skilda meningar.
Att analysera exakta konsekvenser av regeringens arbetsmarknadspolitik är svårt, åtminstone ännu så länge. Liksom att skilja fakta från ideologi i den infekterade debatten. Däremot går det att utsätta regeringens politik för en internationell jämförelse för att se i vilken riktning åtgärderna pekar. 1994 publicerade den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD en omfattande studie som kom att påverka såväl debatten som den förda ekonomiska politiken i ett flertal av medlemsländerna.
– Den har varit väldigt viktig, säger Roger Mörtvik, samhällpolitisk chef på tjänstemannaförbundet TCO. Den studien presenterar en universell OECD-rekommendation som säger att jobb skapas av att man sänker löner och ersättningar och försvagar facken. Den har präglat många politiker i synen på hur man ska se på de här frågorna.

OECD:s studie sammanföll med att USA:s ekonomi slog tillväxtrekord, och receptet som presenterades var enkelt: låg arbetslöshet kräver flexibla lägstalöner. Och att sänkta ersättning i a-kassan leder till lägre löner är de flesta överens om.
– Det vi vet är att om vi får sänkta ersättningar så inträffar det att fler söker jobb och blir villiga att ta jobb med lägre löner, säger Anders Forslund på Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, ett Uppsalabaserat forskningsinstitut under arbetsmarknadsdepartementet.
– Att det blir billigare att anställa borde också öka benägenheten hos arbetsgivarna att göra det. Exakt hur mycket företagen reagerar vet vi inte, men det vore konstigt om vi inte såg en sådan effekt.
Att sysselsättningen kan öka om lägstalönerna pressas nedåt förnekas inte heller av arbetarrörelsen.
– Det finns studier som visar att åtstramning av a-kassan och lägre löner kan ge effekter på sysselsättningen, säger Lena Westerlund, ekonom på LO. Vi förnekar inte som ekonomer att det finns sådana samband och att forskningen visar det.

Sverige har under de senaste tio åren, enligt statistik från OECD, varit det medlemsland som haft den mest sammanpressade lönestrukturen.
Men när lägstalönerna pressas neråt kommer också inkomstskillnaderna att bli större.
– Regeringens politik innehåller åtgärder som drar åt motsatta håll, men min gissning är ändå att inkomstskillnaderna i samhället kommer att öka, säger Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet.
Han har tidigare hävdat att lägre a-kassa entydigt leder till fler jobb, och i sin proposition om att sänka ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen hänvisade regeringen till just Lars Calmfors forskning.
Resultaten är inte oomstridda, och kritiker har hävdat att beräkningarna utgått från variabler som inte anpassats till svenska förhållanden. Men Lars Calmfors är säker på sin sak. Anledningen är enkel: ekonomisk rationalitet.
– Det blir mer lönsamt för arbetsgivare att anställa helt enkelt.

Om Lars Calmfors har rätt infinner sig en avgörande fråga. Är generellt lägre löner ett rimligt pris att betala för att fler ska få ett arbete?
– Det finns nog ingen oenighet om det, att det finns en målkonflikt, säger Lars Calmfors. Lägre ersättning ger naturligtvis ett sämre försäkringsskydd och inkomstskillnaderna i samhället tenderar att öka totalt sett. Där kan inte forskare säga vad som är rätt eller fel. Det är en ren värderingsfråga, vilken vikt man sätter vid sysselsättning och vid en jämn inkomstfördelning.
Svaret på frågan kommer också att bli beroende av hur många som förlorar i inkomst, och hur mycket, jämfört med hur många som sysselsätts. Och här går meningarna på allvar isär.
– Vi ekonomer är ju uppvuxna med att sysselsättning är viktigt för att det ger människor en meningsfull tillvaro, och om man då startar med en så jämn inkomstfördelning som vi har i Sverige så är min personliga uppfattning att det kan vara ett pris värt att betala, säger Lars Calmfors.

Ett synsätt som inte alls delas av TCO:s Roger Mörtvik. Han varnar istället för en amerikanisering av den svenska arbetsmarknaden.
– Det som genomförs nu är ett fullskaligt experiment där man försöker förändra strukturen och lönebildningen på arbetsmarknaden. Det kan gå på några år eller ta tio år, men jag är övertygad om att vi är på väg åt det hållet och att det är en negativ utveckling.
På en amerikaniserad arbetsmarknad, där de generella ersättningsnivåerna är låga eller obefintliga, ökar betydelsen av lönearbete för att undslippa fattigdom. Samtidigt visar siffror från OECD också att rörligheten ut ur arbetsmarknadens låglönesegment är betydligt mindre i USA än i Finland, vars ersättningssystem liknar det svenska. Trots, eller kanske snarare på grund av, att en betydligt större procentuell andel av de amerikanska arbetarna befinner sig i låglönesegmentet. De som skulle drabbas av en amerikanisering av Sveriges arbetsmarknad är alltså de som redan i dag har svag anknytning till arbetsmarknaden, men som kan sysselsättas i de nya jobb som lägre lägsta- löner kan skapa. De som, om Roger Mörtvik har rätt, kommer att utgöra Sveriges nya låglöneproletariat.
– Länder som följt OECD:s ursprungliga rekommendation har lyckats skapa hög sysselsättning till priset av stora ekonomiska klyftor, säger Roger Mörtvik. Länder som gjort tvärtom, som erbjudit generösa villkor och har starka fack har också lyckats skapa hög sysselsättning men till priset av högre skatter.

Han hänvisar till OECD:s Employment Outlook, som publicerades förra sommaren. En rapport som förvånade många marknadsliberala ekonomer, och som nyanserade slutsatserna från 1994.
Istället för att förespråka en universallösning konstaterade organisationen att hög sysselsättning kan uppnås genom två helt olika modeller på arbetsmarknaden. Antingen genom svagt anställningsskydd, lägre ersättningsnivåer och fler låglönejobb, med större inkomstklyftor som följd. Eller genom generösa välfärdssystem, en aktiv arbetsmarknadspolitik och starka fackliga organisationer, vilket leder till mindre inkomstskillnader.
Sveriges arbetsmarknad har, enligt Roger Mörtvik, traditionellt tillhört den senare modellen. Men förändras nu, i och med regeringens politik, i riktning mot den förra.

Denna artikel är en del av artikelserien Arbetsliv i förändring.