Affären i torgets nordvästra hörn, på gatuadressen Medborgarplatsen 13, ser vid första anblick ut som en helt ordinär 7-elevenbutik. Men strax märker man att någonting är annorlunda. Borta är alla reklamerbjudanden. Borta är skyltarna som föreslår att du ska lägga fem kronor extra och få en stor läsk till korven. Borta är faktiskt allt som bär 7-elevens logotyp, från skylten ovanför entrén ned till servetterna med företagstryck. De har alla ersatts av egenhändigt upptryckta löpsedlar som uppmanar Reitan, det norska franchiseföretag som äger de skandinaviska rättigheterna till det utrensade varumärket, att skämmas.Och Britten Nordström, som i kassan betjänar den januariglesa kundströmmen med kaffe, tidningar, cigaretter och kanelbullar, är ingen vanlig franchisetagare. Hon är ockupant.– Det känns lite märkligt, men det är ingenting som hindrar mig från att handla i alla fall, säger en ung kvinna om butikens ockuperade tillstånd, och höjer sin nyinköpta cola light som för att bevisa sanningshalten i påståendet.

De flesta kunder tycks bry sig mer om öppettiderna än om ägarstriden och den dramatiska juridiska tvist som butiken sedan länge är föremål för. Men en insamlingsbössa vid kassan, halvfull av mynt och sedlar, vittnar om stöd.Ändamålet är sannolikt svårt att misstolka. Samma löpsedel som uppmanar Reitan att skämmas pryder, i mindre format, bössan. Och under årets första två veckor drog kollekten in 600 kronor i sedlar och 1 500 kronor i mynt.– Då är det ändå inte så många kunder i affärerna här nu, säger Britten Nordström. Hade det varit innan jul hade det nog varit ännu mer.

I mars förra året deltog hon med dold kamera i TV3:s Insider. Syftet var att visa hur Reitan vägrar lämna ut bokföring till franchisetagarna. Kort därefter anklagades hon för svinn. Halva hennes insatta aktiekapital påstods ha "ätits upp", vilket enligt Reitan var grund för uppsägning av kontraktet.– Britten låg 400 000 kronor plus, men då kommer de hit med delgivningsmän och säger att hon ska lämna butiken med omedelbar verkan. Så då var hon ju tvungen att ockupera, säger Maria Bodin, Britten Nordströms sambo.Själv drev hon tidigare en 7-elevenbutik på Sveavägen. Men 2006 försatte hon sig i personlig konkurs sedan Reitan plötsligt upplyst henne om att hon var skyldig företaget 800 000 kronor. En summa som enligt Maria Bodin krävde att hon skulle ha "sålt luft" för 30 000 kronor om dagen.Tre tingsrättsförhandlingar senare har företaget inte lyckats styrka sina krav. Men fortfarande är såväl Maria Bodin som Britten Nordström anklagade för svinn. Eftersom de inte fått ta del av bokföringen för sina respektive företag har de inte haft möjlighet att kontrollera vad detta svinn skulle kunna bestå i.

Reitan har begärt att Maria Bodin ska vräkas från lokalen på Medborgarplatsen, och frågan om vem som äger rätten till hyreskontraktet är nu föremål för tvisteförhandling. Under tiden sköter hon själv det som franchisegivaren tidigare ombestyrde, såsom bokföring och inköp.Fortfarande är det i allt väsentligt samma produkter som säljs i butiken, men i dag förhandlar hon direkt med grossisterna. Det arbetet sköttes tidigare av Reitan, som därigenom gjorde vinst två gånger på varje såld vara.– Först säljer de saker till oss, sallad och så, och gör vinst där. Sedan tar de 44 procent av vinsten när vi säljer dem till kunderna, säger Britten Nordström.Ta bort Reitan från ekvationen och resultatet blir mer pengar över, vilket bland annat skapat utrymme för löneökningar till de anställda.– Killen som fick mest hade väl 73 kronor i timmen och gick upp till 110.

Skattejuristen Birgitta Högstedt liknar de avtal Reitan tecknar med unga, ofta oerfarna, franchisetagare vid slavkontrakt.– Orsaken till att jag kallar det för slavkontrakt är att det är skrivet på ett sådant sätt att du är att betrakta som anställd hos Reitan. Du är inte företagare, utan de bestämmer allt, säger hon.– Samtidigt är du helt ansvarig för ditt bolag, även för sådant du inte kan påverka, nämligen att räkenskaperna blir riktiga och att deklarationerna lämnas in i tid.I dagsläget företräder Birgitta Högstedt förutom Maria Bodin tolv andra klienter som krävs på pengar av Reitan.– Inte alla, men en stor del av dem har drabbats av oförklarligt svinn som jag tror är rena bokföringsfel. Nu har vi dessutom kommit så långt att vi vet att det här svinnet kan hänföras till två månader då man bytte bokföringssystem på Reitan. Så jag tror att det är förklaringen, men det kan vi ju inte kontrollera eftersom de vägrar att lämna ut sin bokföring.

När SFT ringer Madeléne Granath, human resourcechef på Reitan, begär hon först att få frågorna översända via mejl, och lovar att om så sker ordna någon som under dagen kan svara på dem. Några timmar senare meddelar hon via mejl att Reitan inte tänker svara på frågorna, och översänder följande kommentar:"Reitan diskuterar inte enskilda fall i media. Vi har i Sverige en jämförbar tillväxt på ca 25 procent över de senaste tre åren. Under samma period har resultatet hos våra handlare mer än fördubblats. Det vill säga ett resultat i snitt på cirka 620 000 kr per handlare. Vi vill understryka att vi tar all form av kritik på allvar. Inte minst då det handlar om att förbättra de affärsmässiga förutsättningarna för våra handlare."Britten Nordströms erfarenheter av Reitan bekräftar inte den bild av sig själv företaget vill ge. På frågan hur det går att driva sin butik ensam, utan en franchisegivare som ombestyr de praktiska detaljerna, svarar hon kort:– Bä[email protected]