Motvinden känns av också i den lilla c-hallen i Valhalla när herrlaget i landhockeyklubben, som delar namn med hallen, har träningstid. Det är torsdag och klockan är strax efter åtta. Fyra personer har dykt upp till träningen. Landhockey spelas utomhus på konstgräs med tio utespelare plus målvakt. När sporten under vinterhalvåret flyttar inomhus byter den namn till indoorhockey och spelas precis som ishockey med fem utespelare plus målvakt.
- Vi har inga matcher till helgen, så de andra vilar sig väl i form, säger Nicklas Stenberg med ett leende medan han snörar på sig målvaktsskydden.

Egentligen ligger träningstiden mellan nio och halv elva på kvällen, men eftersom damerna är i väg på europacupspel så passar herrarna på att förvalta deras tid som ligger precis innan.
De tre timmarna mellan halv åtta och halv elva är de enda halltiderna föreningen har till sitt förfogande.
- Det spelar ingen roll vad vi gör, vi får inga tider ens till ungdomarna. Och det går inte att tvinga barn att träna klockan nio på kvällen. Samtidigt kan det stå ett korplag i handboll och lattja på tiderna innan oss, konstaterar Nicklas Stenberg krasst.
- För ett par år sedan så bestämde vi oss för att satsa stenhårt på att bli ett av de bästa lagen i Europa. Från kommunens sida sa de hela tiden att 'om ni var bättre så skulle ni få fler tider'. Vi lyckades ta oss upp till spel i europacupens a-grupp, vilket innebär att vi var ett av de åtta bästa lagen i Europa, men det blev inte fler tider för det. Istället höll satsningen på att ta död på klubben.

Nicklas Stenberg kombinerar ordförandeskapet i föreningen med att vara målvakt i herrlaget. Att det är möjligt att samköra de båda rollerna betyder mycket för hans engagemang. Han tycker det är skönt att slippa den tydliga uppdelning som finns mellan administration och spelare i andra sporter.
Hade det varit någon annan, större sport han sysslat med skulle han förmodligen inte låtit den uppta så mycket tid vid sidan av spelandet.

- Jag hade spelat fotboll innan, men la av med all idrott under två år innan jag började spela landhockey. Allt var så seriöst med fotbollen, det slutade vara roligt, förklarar han.
Landhockeyn kom som en frisk fläkt. Nicklas Stenberg hängde med en kompis på en träning när han var 17 år. Han började som utespelare.
Redan två veckor efter debuten fick han följa med laget till Nederländerna för att spela matcher. Istället för fotbollens seriositet och hype kring några få stjärnor fanns det en stor gemenskap mellan alla aktiva världen över.
- Det är ju lite cricketvarning över sporten, det är riktigt gentlemannastuk på det hela.

Sju år senare hamnade han av en tillfällighet i målet under en träning när den ordinarie målvakten var sjuk. Han blev kvar där och efter två år var han landslagsmålvakt.
Till Valhalla kom Nicklas Stenberg 1995. Målvaktsklubban har varit hans sedan dess, ordförandeklubban i drygt åtta år. Han har dessutom hunnit med att sitta i svenska landhockeyförbundets valberedning och som revisor. Han har varit domare och engagerad i Västra landhockeydistriktet.
- Landhockeyn är som en liten sekt, skrattar Nicklas Stenberg. Någon ber dig göra något och så glider du in i organisationen och så går det inte att ta sig därifrån.