Trakasserier vardag för hbt-personer i Vitryssland
För elva år sedan avkriminaliserades homosexualitet i Vitryssland. Trots det är våld, hot och trakasserier vardag för landets homo-, bi- och transsexuella.
- Hälften av alla vitryssar anser att homosexuella är kriminella och borde spärras in, säger Slava Bortnik, som arbetar med hbt-frågor för Amnesty International.
Slava Bortnik befinner sig i Stockholm för att fira Moonbow-festivalen, ett arrangemang som årligen hålls på båda sidor om Östersjön. Den vitryska delen av festivalen fick hållas i exil eftersom säkerheten inte kunde garanteras i Vitryssland.
Förra året försökte hbt-aktivister arrangera en Moonbow-festival i Minsk, men efter hot från bland annat nynazistiska grupper ställdes evenemanget in.
- Vi visste självklart att polisen inte skulle hjälpa oss, så vi var tvungna att ställa in.
Slava Bortnik berättar att våldet mot homosexuella är utbrett i Vitryssland. Ofta vägrar polisen att ta upp offrens anmälningar, vilket leder till ett stort mörkertal i den officiella statistiken. Dessutom befinner sig hbt-personer i ett juridiskt vakuum när det gäller lagstiftning mot diskriminering.
- Konstitutionen förbjuder diskriminering, men definierar inte vad diskriminering är, säger Slava Bortnik. Tyvärr finns ingen offentlig diskussion om homosexualitet i Vitryssland. Det är tabubelagt.
Med en regim som är ovillig att försvara hbt-rörelsen faller ett stort ansvar på ideella organisationers axlar. I dag finns ett fåtal hbt-organisationer i Vitryssland som alla för en tynande tillvaro. Rädsla för repression och brist på yttrandefrihet är faktorer som enligt Slava Bortnik försvårar de progressiva gruppernas arbete.
- Hbt-rörelsen har samma problem som andra icke-statliga organisationer och det civila samhället i Vitryssland, säger han. Dessutom har hbt-grupper haft svårt att samarbeta. Kanske på grund av att det har förekommit strider om ledarskapet för rörelsen, kanske på grund av att det är svårt att få finansiering.
Slava Brotniks egen organisation, Amnesty International, är officiellt inte godkänd för att arbeta i Vitryssland. Den enda människorättsorganisation som är tillåten är Helsingforskommittén, vilket Slava Bortnik menar är ett spel för gallerierna.
- Regeringen säger: 'situationen är bra, vi behöver inga människorättsorganisationer'. Att man ändå tillåter Helsingforskommittén är bara för syns skull.
På senare tid har dock regimens inställning till Amnesty International förbättras, sedan vitryska statliga medier uppmärksammade en rapport där organisationen kritiserade USA:s behandling av Guantánamofångarna.
- Regimen gillar alla som kritiserar USA, säger Slava Brotnik.
Hur ser då framtiden ut för hbt-rörelsen i ett land där parlamentet så sent som förra året behandlade ett förslag om att återkriminalisera homosexualitet? Enligt Slava Bortnik befinner sig hbt-rörelsen i Vitryssland där dess västerländska motsvarighet befann sig för 40 år sedan.
- Vår framtid är beroende av det civila samhällets framtid i Vitryssland, säger han. Allmänheten här är mycket homofobisk, och på grund av censuren har vi inte möjlighet att föra ut vårt budskap i media eller ge ut egna tidningar. Därför måste vi gå från dörr till dörr och arbeta i vår närmaste omgivning. Vi måste utbilda på lokal nivå och förändra samhällets attityder.

