Det finns relativt mycket forskning om vuxnas oro, men mycket få studier behandlar oro hos barn. Elisabeth Breitholtz och Anna Norbäcks studie om oro och ångest hos 400 barn i åldrarna 7-15 år är därför något av ett pionjärarbete. Sammanlagt 302 barn från nio skolor i Stockholmsområdet undersöktes. Dess-utom ingick 100 barn från Västerås i studien.

- Därmed kunde vi göra den jämförelsen också, och se om barn mår bättre eller sämre i en större ort, säger Elisabeth Breitholtz.

Studien visade att det fanns en marginell skillnad, och att de undersökta barnen i Västerås var lite mindre oroliga än sina jämnåriga i Stockholm.

- Men skillnaden är så liten är så liten att den inte är signifikant.

Elisabeth Breitholtz definierar oro som skrämmande tankeprocesser som oftast uppträder i frånvaro av ett reellt hot.

- Till viss del kan oro vara positivt, för det kan förbereda oss på hur vi ska agera när vi hamnar i en farlig situation, säger hon.

Men för det mesta är oron bara av ondo. Det finns inga siffror som styrker att barn är mer oroliga nu än tidigare, men man vet att oro bland vuxna har ökat stadigt under de senaste decennierna. Och att psykisk oro medför negativa fysiska konsekvenser.

- Mycket av det vi oroar oss för är lågsannolikhetshändelser som krig och terrordåd, säger Elisabeth Breit-holz.

När Elisabeth Breitholtz och Anna Norbäck sammanställde studien framträdde en oroväckande bild. Elva procent av barnen uppfyllde diagnoskriterierna för svår till måttlig depression. En fjärdedel av barnen upplevde också själva att de var påtagligt stressade och oro-liga.

- Vi blev själva förvånade över resultatet, säger Elisabeth Breitholtz. Men Anna har varit ute i skolorna nu i veckan och hon säger att det kanske är ännu värre än vad vi trott.

Studien utreder inte orsakerna till barns oro, men Elisabeth Breitholtz tror själv att de höga siffrorna kan bero på att barn numera har tillgång till väldigt mycket information. Företeelser som exponerats hårt i media dyker oftare än andra upp när barnen själva får berätta vad de är rädda för.

Hon nämner dessutom skolan som hon menar är dålig på att bemöta barnen som individer och ta hänsyn till deras unika behov.

Förutom att jämföra mellan Stockholm och Västerås har man även tittat på om kön och etnicitet inverkar på barns oro. Studien gav ingen indikation på att etnicitet skulle spela någon roll. Däremot visade det sig att flickor i högre utsträckning än pojkar regelbundet känner rädsla inför olika saker. Dessutom skräms de av andra saker och företeelser än pojkarna.

Nästan 70 procent av flickorna är ofta rädda, och de oroar sig främst för att någon närstående ska dö, för att misslyckas i skolan och att bli mobbad av kompisar. Bland pojk-arna uppgav strax över 50 procent att de ofta var rädda. Främst oroade de sig för att inte klara av skolan, för döden och för mördare, psykopater, tjuvar och fyllon. Det gick även att se ett mönster i att yngre barn oftare oroade sig för döden medan äldre tog upp rädsla inför framtiden och världsläget.

Elisabeth Breitholtz menar att studiens resultat är alarmerande och att oro under uppväxtåren kan leda till allvarliga sociala problem senare i livet.

På måndag inleder hon tillsammans med en grupp psykologistudenter ett pilotprojekt på fem skolor i Stockholm. Genom kognitiv beteendeterapi ska barnen få lära sig att hantera sin oro och bli mer harmoniska.

- Kan man förebygga störningar i ung ålder så är mycket vunnet, säger Elisabeth Breitholtz.

Finns det inte en risk för att man bara behandlar symptomen utan att ta reda på de bakomliggande orsakerna till barns oro?

- Så kan det vara. Men de bakomliggande orsakerna blir också mindre framträdande när barnet genererar självtillit. Det blir bättre på att hantera sig själv och kan bryta en ond cirkel.