Recension


Stockholms Fria

Moderna stryker mothårs

Eklips, eller solförmörkelse, beskriver som bekant det fenomen där månen under en kort stund skymmer solen och för några minuter avbryter dagens ljus. Eklips, med underrubriken Konst i en mörk tid, är också det träffande namnet på Moderna museets senaste storsatsning. Lagom till sommar och semestertid öppnar en utställning där en samling på nio konstnärer – många av dem internationella storheter – med olika fokus och i olika media hävdar rätten att säga ”fel saker”, att ta upp ämnen som normer och konsensustänkande till vardags förbjuder i det offentliga rummet.

Det uttalade syftet med Eklips är att främja det kritiska tänkandet och yttrandefriheten, som enligt intendent Magnus af Petersens introducerande text lever på undantag i ett samhällsklimat där medier och politisk debatt hellre stryker medhårs för att inte stöta sig och vara inkorrekta. Här visas verk i så spridda media som installation, skulptur, performance, måleri och videoinstallation, där den gemensamma nämnaren är en vilja att utforska det okända, det mörka, det absurda, samtidigt som underliggande teman som krig, övergrepp och exploatering är svåra att missa. Och mycket kan upplevas som provokativt eller äckligt.

Bland verken märks exempelvis New York-baserade Dana Schutz målningar om Självätarna, ett släkte som för att överleva måste konsumera sina egna kroppar. Bilderna, med namn som Face-eater, är en tveklös kommentar till vår tids hänsynslösa kalasande på naturtillgångar och ställer frågor kring vår framtida överlevnad i en exploaterad värld. En annan intresseväckande tankefigur är britten Mike Nelsons The Amnesiacs, ett uppdiktat MC-gäng bestående av Gulfkrigsveteraner med minnesförlust som han brukar ”hjälpa att rekonstruera fragmentariska minnen”, här i klaustrofobiska burinstallationen The Amnesiac shrine or double coop.

Amerikanske Lucas Ajemians galna men fascinerande performance From beyond, som framfördes i Skeppsholmskyrkan i samband med utställningens öppnande och återges på plats i form av en videoprojektion, innefattar en stråkorkester som framför en transkribering av Black Sabbaths Into the void, dirigerad av konstnärens bror Jason Ajemian och sjungen av honom själv. I den nya versionen framförs låten baklänges, med hänvisning till rykten att sataniska budskap på så vis framträder. Resultatet blir en surrealistisk upplevelse som för tankarna till en seans hemmahörande i Polanskis Rosemary’s baby.

Sveriges representant i Eklips är en av våra för närvarande mest uppmärksammade unga konstnärer, Nathalie Djurberg, som bidrar med två av sina vid första anblicken barnprogramssöta animerade filmer. Med sedvanliga svart humor och tveksam politisk korrekthet tar hon sig an favoritämnena våld, sexualitet och sociala orättvisor med hjälp av söta lerfigurer. Noshörningen och valen visar exempelvis en yppig kvinna som skär upp och slaktar en valross för att därefter strippa och ikläda sig hans hud.

På tal om politisk korrekthet är det väl det sista som förknippas med den nu 63-årige Paul McCarthys verk. I utställningen visas en fotoreproduktion av hans kontroversiella installation Pirate party, en pastisch på Disneyworlds populära attraktion Pirates of the carribean, i McCarthys tappning en piratorgie i sex, sprit, blod och självstympning med tydliga referenser till rapporter från dagens krigssituationer. Som då den visades på Modernas McCarthy-utställning 2006 obehagligt nog sammanföll med avslöjandet av Abu Ghraib-övergreppen, en kontext i vilken verket fick en ny, mer uppenbart politisk sprängkraft och blev än mer skrämmande. Att det amerikanska turistsällskapet som i dag passerar fotoserien och mumlar någonting om ”sick mind” tänker jag inte ens kommentera.

Utställningen är en stark upplevelse som helhet och sammantagna är verken en relevant och ytterst aktuell fingervisning till en samtid där krig och övergrepp på människor och miljö blivit en del av vår vardag, närmast oreflekterat i sin ständiga närvaro. Vad som dröjer sig kvar i tanken är påminnelsen om att vi sannerligen lever i en mörk tid. Någonting vi bör synliggöra, bearbeta och om möjligt åtgärda, snarare än förtiga och förtränga.

Eklips – Konst i en mörk tid bör ses av alla som, vilket vi för att skydda oss nog gör lite till mans, väljer strutsmetoden. Aningen omskakad men samtidigt upplyst lämnar jag eklipsens korta mörkeravbrott och beger mig återigen ut i ett sommarlojt, semesterrusigt och bekymmerslöst, ljusskimrande Stockholm.

Fakta: 

KONST

Eklips – Konst i en mörk tid

KONSTNÄRER Lucas Ajemian, Michaël Borremans, Nathalie Djurberg, Ellen Gallagher, Tom McCarthy/INS, Paul McCarthy, Mike Nelson, Anri Sala, Dana Schutz. VAR Moderna museet PÅGÅR T o m 24 augusti

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Fascinerande släktsaga som kunde rymt mer

Recension

Väl gömt för den som inte vet vad han söker ligger Judiska museet, inrymt i ett bostadshus på Hälsingegatan strax invid Vasaparkens sydöstra hörn. För att komma genom entréporten slår du en kod, därefter på museidörrens ringklocka och inväntar signal innan det är dags att stiga på. Det känns onekligen lite som att träda in i en annan, lite hemlighetsfull värld. Och ett besök på museets senaste utställning tar dig heller inte ur den villfarelsen.

Rent spel existerar inte här

Recension

Jag förstår att Roberto Saviano är rädd. I ful- och dum-maffians Neapel går till synes ingen säker. Är du dessutom högutbildad, klär dig i diskreta designerplagg och skriver en bok om din hembygds sjabbigt penningkåta verklighet, finns ingen anledning att misstro att priset på ditt huvud är så högt som utlovat.

Fria.Nu

En omodern Maria

Recension

I syfte att visa upp medeltida kulturskatter från svenska kyrkor i en ny, modern inramning och samtidigt utforska bilden av madonnan som tongivande för århundraden av kvinnoideal, visar Historiska museet den ambitiösa utställningen Maria – drömmen om kvinnan. Tonsatt av Eva Dahlgren och i ljussättning av teatererarbetaren Ellen Ruge visas ikoner och altarskulpturer från hela landet, sida vid sida med väggprojicerade blomster och modern danskoreografi på storbildsskärm. Allt av kvinnliga konstnärer för att hylla kvinnan och urmodern samt ge mer oväntade bilder av den heliga jungfrun än vad som traditionellt erbjuds.

Fria.Nu

Misshandel av spännande ämne

Recension

Kanske berodde det på mina egna ogrundade förväntningar, kanske på Normal förlags vilseledande marknadsföring. Oavsett vilket hade jag förberett mig på en bok om feministiskt motiverat sexarbetande med ett fräscht perspektiv på strippbranschen. Liw Enqvists debutroman är någonting helt annat. Och överraskningen är långt ifrån glad.

Fria.Nu

© 2024 Stockholms Fria