Volleyboll påstås ibland vara världens största sport, räknat i antal utövare. Det låter inte särskilt troligt. Hela världen spelar ju fotboll. Det är väl egentligen bara i Nordamerika som intresset är lite klent, men det växer där också. (Och det är ju för övrigt knappast volleyboll som är den stora konkurrenten där.)

Fotbolls-VM är det närmaste vi kommer ett globalt arrangemang. Och av det skälet blir det också allt svårare att ignorera fotboll, oavsett hur ointresserad man är av själva spelet. Fotboll har blivit en så stor rörelse att det på något sätt har blivit mer än en simpel sport. Biologer brukar säga att ett beteende som förekommer i alla populationer av en viss djurart med största sannolikhet är genetiskt grundat - en konsekvens av det skulle vara att vi människor sannolikt håller på att utveckla en särskild fotbollsgen. Nåja. Vi som inte är biologer kan nöja oss med att konstatera att det blir allt svårare att skilja fotboll från det som gör oss till människor.

Sett ur detta perspektiv är det inte konstigt att Franklin Foer skrivit en bok där fotboll används för att

analysera världen. Och han tar sin uppgift på allvar. Han har åkt till Italien, Österrike, Iran, och givetvis sitt eget hemland USA och intervjuat spelare, fans, tränare och managers. Han dricker öl med skotska huliganer och försöker förstå hatet mellan katoliker och protestanter, han undersöker korruptionen i Brasilien och hur den kväver såväl fotbollen som samhället, han pratar med afrikanska spelare som hankar sig fram i Ukraina i väntan på att talangscouter från västeuropa ska ge dem chansen att skapa ett drägligt liv, och han försöker bena ut de intrikata kopplingarna mellan supporterklubbar på Balkan och högernationalistisk milis.

Titeln är emellertid missledande, för förklaringar hittar man väldigt lite av i boken. Foer beskriver och illustrerar globaliseringen, och han berättar hur fotbollen fungerar på de ställen han besöker, men han gör inga försök att förstå varför det blivit som det blivit.

Helhetsintrycket av boken är ändå mycket gott. Att fotbollen lånar sig så villigt till denna sorts projekt är ytterligare ett belägg för att den blivit allmänmänsklig. Den utgör en slags kulturkonstant, en fast punkt från vilken man kan bygga förståelse. Allt kan förstås genom fotbollen. Utom möjligen volleyboll.