Hårdare krav – moderat medicin mot utanförskap
Kontrakt för nyanlända svenskar, hårdare regler för ekonomiskt bistånd och nolltolerans mot vardagsbrott i utsatta områden. Det är några av de förslag den moderata arbetsgruppen Integration och arbete lägger fram i rapporten Där utanförskapet är som störst.
På uppdrag av moderaternas partistyrelse har en arbetsgrupp tagit fram en strategi för hur det alliansen kallar utanförskapet ska bekämpas. Författarna till rapporten Där utanförskapet är som störst är självkritiska och menar att varken det egna partiet eller regeringskollegorna gjort tillräckligt på den integrationspolitiska arenan. I den miljardsatsning de nu föreslår som riktas mot vad de – utifrån hur många som är arbetslösa, erhåller ekonomiskt bistånd, sjukersättning eller introduktionsbidrag – definierar som utanförskapsområden ska både piska och morot användas.
– Vi har haft en politik som varit väldigt passiviserande. Vi har sett nya människor komma till Sverige och säkerställt att de fått bidrag. Det kan man kalla en snällhetspolitik, säger Tomas Tobé, rapportförfattare och riksdagsledamot.
Ett exempel på hårdare krav är de nya riktlinjer för ekonomiskt bistånd som arbetsgruppen vill ska införas över hela landet, men som utformats med de utsatta områdena i åtanke. Grundtanken är att arbetslinjen ska tydliggöras genom att reglerna blir mer lika de som gäller för arbetslöshetsförsäkringen.
– Vi menar att det är orimligt att en person som haft socialbidrag under en period av tio år kan säga nej till ett jobb i en grannkommun och ändå behålla bidraget. Vi kan inte låta socialbidragsberoende växa sig starkt i de här områdena.
Anja Sonesson (m) är medförfattare till rapporten och oppositionsråd i Malmö, där flera av utanförskapsområdena återfinns. Också hon poängterar vikten av tydlighet, särskilt i det kontrakt som staten ska teckna med den som beviljas medborgarskap.
– Det blir tydligt vad samhället ska erbjuda och stå för och vad man kan förvänta sig av individen.
Kontrakten ska vara individuellt utformade och skapa incitament för snabb etablering. Det handlar om att delta i språkundervisning eller att bosätta sig där det finns en efterfrågan på arbetskraft, och den nyanlände som fullgör sina förpliktelser kan förvänta sig en ekonomisk belöning. Den som inte tar sitt ansvar så som det definieras av kontraktet kan däremot vänta sig efterverkningar.
– Om man väljer att fatta beslutet att flytta till städer som är starkt segregerade med ett starkt utanförskap ska det få reella ekonomiska konsekvenser, för att uppmuntra till att flytta någonstans där man kan få jobb, säger Anja Sonesson.
Ett kontroversiellt förslag är att kontraktet även ska omfatta demokratiska värderingar.
– Det ska inte vara okej att dina föräldrar gifter bort dig bara för att de kommer från en annan religion eller kultur, säger Tomas Tobé. I Sverige har vi en gemensam värdering som är att män och kvinnor är lika mycket värda, och den ska gälla alla. Vi måste bli bättre på att våga ta den här debatten.
Förslaget om ett kontrakt för nyanlända har mött olika reaktioner bland riksdagspartierna. Inom socialdemokraterna har ledande företrädare gett såväl kritik som beröm. Miljöpartiet och vänsterpartiet dömer dock ut idén.
– Jag tycker att det är ett oacceptabelt förslag och en flört med främlingsfientliga krafter. Man insinuerar att människor med invandrarbakgrund inte skulle vilja jobba, säger vänsterpartiets integrationstalesperson Kalle Larsson.
Andreas Konstantinides (s) är ordförande i Rosengårds stadsdelsnämnd. Han är skeptisk till att rapportens förslag präglas av en ”lite skrämmande människosyn” och känner inte igen bilden av ett samhälle som inte ställer krav.
– Det fanns kanske ett sådant omhändertagandeperspektiv för tio-tolv år sedan, men vi har gått ifrån det. Det ställs verkligen krav på yrkesutbildning och språkutbildning, om man inte följer sitt program så får man inga pengar. Man skriver också en handlingsplan som man ska följa. Det måste man göra eftersom det kostar resurser för samhället.
I de områden där moderaterna menar att utanförskapet är starkt är också brottslighet högre än genomsnittet. En särskild satsning på nolltolerans förordas därför i just dessa områden. Det skulle i praktiken innebära fler poliser och mer resurser för att bekämpa vardagsbrottslighet.
– Till exempel skadegörelse, säger Tomas Tobé. När känslan är att du inte har något problem ens med att klottra i din trapp då har du kommit ganska långt. Känslan är djup över att man inte tillhör något man är stolt över, där måste man vara tydlig från samhällets sida.
Tanken på geografiskt avgränsad nolltolerans döms dock ut av Jerzy Sarnecki, professor i kriminologi vid Stockholms universitet.
– Där det förekommer mycket vardagsbrottslighet är de som drabbas också de som bor i området och det innebär att ett bra polisarbete kan fungera. Men det är förstås så att det här nolltoleransvansinnet kommer att göra att unga män med utländsk bakgrund, för det är de som drabbas, känner en ännu svagare anknytning till samhället.
– Dessutom vill jag poängtera att det här är grundlagsstridigt eftersom en av våra grundläggande rättsprinciper är likhet inför lagen. Det här skapar olikhet inför lagen.
Fler förslag från arbetsgruppen:
* Företag som etablerar sig i utsatta områden ska slippa betala arbetsgivaravgift för anställda som kommer från områdena.
* Ett Nystartscenter, som ska underlätta jobbsökande, ska upprättas i varje utanförskapsområde.
* I områden med en hög andel hyresrätter är det önskvärt med fler bostadsrätter och andra hyresvärdar än de kommunala.
* Miljonprogrammets lägenheter ska vara upprustade till år 2020.
