I europeiska storstäder som Berlin, Köpenhamn, Helsingfors, Wien och Oslo har tunnelbanenäten öppna spärrlinjer. Detta borde Stockholm dra lärdom av, menar organisationen Planka.nu, som i en ny rapport hävdar att fri in- och utpassering årligen skulle generera mångmiljonbelopp i samhällsekonomiska vinster.

– Det är mycket utgifter bakom spärrarna, säger Anna Nygård från Planka.nu. Varje spärr kostar 200 000–400 000 kronor i inköp och underhåll, och då är inte ens stationsombyggnader inräknat. Sedan är det hela apparaten med att ha en linje som stoppar upp trafikanternas passage. Vi förlorar tid som man enligt nationalekonomiska uträkningar kan mäta i uteblivna inkomster.

Under en fredagseftermiddag i juli förra året uppmätte Planka.nu den genomsnittliga kötiden vid T-centralens spärrlinjer till 46 sekunder för resenärer utan månadskort. Enligt SL:s egen statistik stiger över 200 000 dagligen på pendeltåg och tunnelbanor vid T-centralen. Om en fjärdedel av dessa skulle behöva köa för biljett skulle den samhällekonomiska vinsten – beräknat utifrån det schablonbelopp om 51 kronor per timme som Statens institut för kommunikationsanalys använder sig av – av att öppna T-centralens spärrlinjer motsvarar över 10 miljoner kronor per år.

Planka.nu poängterar i rapporten att ”siffrorna ska tas med en stor nypa salt”, men menar att nya perspektiv behövs för att få igång debatten om kollektivtrafikens utformning och finansiering. Inte minst för att, i ljuset av diskussionen om klimathotet, öka dess konkurrenskraft gentemot privatbilismen.

– Hur attraktiv kollektivtrafiken är handlar om hur man upplever den, säger Anna Nygård. Trängsel och köer, alla sådana obehagliga eller stressframkallande situationer, drabbar bilister också, men de kan sitta i sin bil och känna sig hemma i alla fall. Att känna sig övervakad och inte ha tillgång till transportmedlet på ett självklart sätt hindrar folk från att välja kollektivtrafiken.

I landstinget råder oenighet om öppna spärrlinjer. Miljöpartiet och vänsterpartiet är för, socialdemokraterna beskrivs av Planka.nu som ”inte helt låsta”, medan de borgerliga partierna bestämt avfärdar tanken.

På SL menar man att egna undersökningar pekar ut andra faktorer än spärrlinjerna som avgörande för kundnöjdheten. För att leverera hög kvalitet i dessa avseenden behövs biljettintäkter, vilka enligt informationschefen Gisela Poellinger skulle minska om spärrarna slopades.

– Vi har valt strategin att ha spärrar, säger hon. Vi har gjort jämförelser med Berlin till exempel, det är högre fuskfrekvens med öppna spärrlinjer. När man tittar på vad våra resenärer reagerar på är det inte slutna spärrlinjer eller biljettpriserna, det viktiga är kvaliteten och för att upprätthålla den behöver vi ha in pengar från biljettintäkterna.

Gisela Poellinger ifrågasätter också trovärdigheten i Planka.nu:s rapport.

– Många av dem som förespråkar öppna spärrlinjer förespråkar också nolltaxa. Det är helt okej att bilda politisk opinion, det är bra att diskussionen förekommer, men tillförlitligheten kan man ifrågasätta för det här är en organisation som förespråkar fuskåkning. Det är helt okej att argumentera och försöka påverka politiker, men att utföra det är kriminell verksamhet.

Genom stopp för nyinvesteringar i och borttagande av befintliga spärrar skulle SL kunna spara 69 miljoner kronor årligen. Detta då kostnader för återinvesteringar motsvarande 50 miljoner samt underhåll för 17 miljoner skulle falla bort samtidigt som exploatering av nyvunnen mark skulle kunna generera 1,5 miljoner kronor.

Källa: Planka.nu; Till varje pris?