Marknaden och mångfalden

Del 4 av 4

När Skärholmens galleria för några år sedan byggdes ut byggdes det populära stråket Bredholmsgatan in. Fortfarande är gatan juridiskt att betrakta som en allmän plats, men numera stänger den samtidigt som gallerian. Från klockan 20.00 måste medborgare som vill ta sig till köpcentrumets andra sida gå runt istället för igenom. Något som Thomas Persson från Centrumkompaniet, som sedermera såldes till Boultbee, inte betraktade som ett problem.

– Gallerian stänger så pass sent. Och de få timmar den är stängd kommer det finnas möjlighet att ta sig runt via en parallellgata.

Fredrik Kolterjahn, analytiker på Handelns utredningsinstitut, uppskattar att det finns ett hundratal köpcentrum i Stockholms län, från de ”riktigt små” med våningsytor på omkring 4 000 kvadratmeter till jättar som Täby centrum med 80 000 kvadratmeter. Expansionen har varit koncentrerad till de senaste tio åren och följer ett allmänt uppsving för detaljhandeln.

– Man kan väl säga att som typ av handelsplats och försäljningskanal har köpcentrumen vuxit väldigt mycket. Det har tillkommit fler och ytorna har blivit större.

I några fall har planerade ut- och nybyggnationer stoppats av lågkonjunkturen, men de flesta projekt fortskrider som planerat. Under 2009 öppnar bland andra Liljeholmens galleria, och 2012 beräknas norra Europas största köpcentrum, Mall of Scandinavia, slå upp portarna till 240 butiker på 130 000 kvadratmeter i Solna. Fredrik Kolterjahn är säker på att trenden mot fler gallerior kommer att hålla i sig.

– Det kommer den absolut göra, Stockholm är Sveriges viktigaste handelsplats. Det är dessutom så att vi ser en fortsatt urbanisering och Stockholm har en väldigt positiv inflyttning. Det gör att det finns ett fortsatt underlag för att bygga detaljhandel. Vi har en lågkonjunktur nu men den kommer inte vara i evighet.

Galleriaexplosionen har åtföljts av protester, vilka det rapporterats flitigt om i media. Och som kanske just därför lyckades göra intryck även på Språkrådet som beslöt uppta ordet ”skynka” – efter att skynken uthängda från fönster blivit en protestsymbol – i svenska språket.

De protester som uppmärksammats mest har gällt planerade gallerior i innerstaden och grundats i farhågor om att köpcentrumen skulle skada eller utarma områdenas lokala särprägel, vilka delvis blandats med en allmän aversion mot gallerior som en symbol för otyglad kommersialisering. I såväl Hornstull som Odenplan skrotades faktiskt galleriaplanerna, dock inte på grund av de boendes invändningar.

Protester mot att offentliga utrymmen kommersialiseras har däremot inte, med få undantag, väckt mediernas intresse i samma utsträckning. Ett av dessa undantag gäller den planerade inglasningen av Sergels torg, en yta med stort symbolvärde i diskussionen om det öppna och tillgängliga Stockholm.

2004 färdigställdes en första etapp av Sergelgångens upprustning. Hästskogången renoverades invändigt och byggdes ihop med Gallerian. Nu står Sergelarkaden på tur. De delar av torget som befinner sig under tak ska glasas in, och dess inom- och utomhusdelar ska förbindas med varandra genom två entréer i glasväggen.

Arkitekten Jörgen Kjaergaard, som då det begav sig ritade torgets berömda rutmönster, har tidigare i FRIA ställt sig skarpt kritisk till inglasningsplanerna.

– Man vidtar en massa åtgärder för att tillgodose privat konsumtion, och nu gör man det på bekostnad av det offentliga rummet. Stockholmarna kan nog vara utan ännu en galleria, det finns tillräckligt många av dem redan. Om man privatiserar det här utrymmet förtar man den genomströmningsmöjlighet som torget är byggt för. Då blir ju Plattan till ett slutet torg, där man bara ser en sluten och stängd fasad som låser klockan 20–21 på kvällen.

Också en konsultrapport beställd av Stockholms stad har riktat hård kritik mot planerna att dra glasgränsen längs kanten där arkaden möter torget, den i dag mest använda delen av utrymmet: ”Här möts man, vistas, och det är här de flesta politiska och kulturella manifestationerna äger rum. Denna aktiva gräns, som skapas av mötet mellan flödet över torget och de särskilt goda vistelsemöjligheterna i arkadkanten, är också ett gränssnitt mellan det kommersiellt drivna flödet i Arkaden och det offentliga livet på Plattan. Vi menar att denna kant är grundförutsättningen för Sergels torgs unika offentlighet och attraktivitet.”

Upprustningen fortskrider dock som planerat. Det inglasade utrymmet ska förvaltas av en samfällighet av köpmän, vilka får ansvaret för löpande kostnader för städning och underhåll. Och, sannolikt, för bevakning.

Det senaste decenniet har sett en utveckling där kommuner av ekonomiska skäl låter privata huvudmän ansvara för allmänna platser, och i en kommande proposition om plan- och bygglagstiftningen förväntas regeringen föreslå att möjligheterna till offentligt-privat samarbete utökas ytterligare.

Men de privata huvudmännen tenderar redan i dag att hävda rätten att bestämma vad som är tillåtet att göra på den mark de disponerar. När stadsmiljögruppen Alternativ stad genomförde en serie aktioner för att testa ”yttrandefriheten på innertorgen” fann den snabbt att förvaltarna såg med oblida ögon på element som kunde tänkas störa handeln.

På offentliga platser – vilket gallerior och köpcentrum räknas som – krävs i enlighet med regeringsformen inga tillstånd för att ordna allmänna sammankomster. Trots det hade Alternativ stad sökt och beviljats polistillstånd för en flygbladsutdelning i Gallerian på Hamngatan. Via mejl informerade gruppen om sina planer. Svaret de fick innebar i korthet att grundlagen inte gällde i Gallerian:

”Polistillstånd som ni har, innebär inte att vi som fastighetsägare gett godkännande för er aktivitet i Gallerian. Som fastighetsägare ger vi ej tillstånd till er aktivitet då vi ej har fått kännedom om vad aktiviteten innebär för våra besökare och hyresgäster”, skrev Per Westerlind, fastighetsansvarig på ägaren AMF Pension, och passade även på att informera om att ett eventuellt tillstånd skulle kräva en aktivitetshyra om 25 000 kronor.

När gruppen kort därefter genomförde en flygbladsutdelning i den Sergelgång som enligt planerna ska glasas in blev de bortkörda av ordningsvakter som hävdade att de agerade på uppdrag av de lokala köpmännen.

I december 2007 lät brittiska fastighetsförvaltaren Boultbee, som i en jätteaffär tog över kommunala Centrumkompaniets tio köpcentrum, meddela att politiska och religiösa organisationer framöver inte skulle bli insläppta i dess gallerior.

– Det blir stopp i dörren på en gång, sade företagets Nicholas Rutter till Dagens nyheter. Det är en kommersiell yta för kommersiell aktivitet, inte för politisk eller religiös aktivitet.

Boultbee tvingades backa från denna position, men deklarerade sin avsikt att ”lyfta frågan” i avsikt att hitta en branschgemensam ståndpunkt gällande hur ickesanktionerade aktiviteter ska bemötas.

– Det har diskuterats ganska mycket i olika forum men inget gemensamt beslut har kommit fram i branschen, säger Ulrika Lagerqvist, pressansvarig på Boultbee. Det är ju en ganska delikat fråga som inte är helt entydig. Det är dock klart att vi inte har någon möjlighet att inskränka aktiviteter som är grundlagsstadgade rättigheter på offentlig plats, däremot måste det finnas en viss rimlighet så att det inte stör ordningen eller skräpar ner.

Vad gör ni om en politisk grupp oanmält arrangerar en flygbladsutdelning i ett av era köpcentrum?

– Vi tar en diskussion med dem på plats om deras verksamhet. Våra centrum besöks av breda målgrupper och det är meningen att människor från alla kulturer och med alla religiösa och politiska inriktningar ska kunna känna sig säkra och trygga när de besöker oss.

Att alla ska kunna känna säkerhet och trygghet både låter och är behjärtansvärt. Men i fallet Boultbee innebär det att den som självmant åtar sig ansvaret för att garantera denna trygghet är samma aktör som tidigare deklarerat att köpcentrumens allmänna platser är reserverade för enbart kommersiell aktivitet. Och som inte backade förrän den konfronterades med grundlagen.