Fördjupning


Anders Erkéus
Stockholms Fria

Så funkar EU-Sverige

Vi lever i EU-Sverige. En politisk enhet, som styrs åtminstone lika mycket från den Europeiska unionens beslutande organ som från de inhemska. Det är svårt att sätta siffror på sådant, men ett mått kan vara det faktum att en klar majoritet av våra riksdagsbeslut numera handlar om att verkställa direktiv från EU. De stora medierna talar ofta slarvigt i termer av att 'EU-parlamentet beslutar något' och liknande när man rapporterar EU-nyheter. Antingen har man då gett upp att beskriva hur det egentligen går till, eller så vill man framställa EU i en mer demokratisk dager. Vi inleder därför vår serie Ett annat Europa med ett försök att berätta hur styrelseskicket egentligen ser ut.

Mäktigast i EU-Sverige är inte en person, det är EU:s grundfördrag. I dag är de formellt tre stycken, EG-fördraget, EU-fördraget och Euratomfördraget. Texten påminner om en vanlig grundlag, i det att den innehåller spelregler för politiken, det vill säga bestämmelser om formerna för hur EU-makten utövas i EU-länderna. Men grundfördragen innehåller mer, de innehåller en tydlig idépolitik, med till exempel fyra övergripande kommersiella friheter: rätten att fritt flytta varor, tjänster, kapital och arbetskraft över gränserna. Idéer om effektivitet genom storskalighet och ökad likformighet ('harmonisering'), inflationsbekämpning som övergripande ekonomiskt mål och ständigt låga budgetunderskott är andra idéer som är inskrivna i grundfördragen. Det finns också en grundinställning att offentliga stöd till verksamheter är dåligt för konkurrensen.
Därtill innehåller också fördragen sakpolitik, det vill säga ideérna tillämpade på alla politikområden där EU har makt, med anvisningar om hur idéerna ska tillämpas och förverkligas, som vilka organ och fonder, typer av riktlinjer, definitioner av produkter med mera som ska finnas.

En bärande idé är den som i gällande fördrag uttrycks med 'en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken'. (Det finns alltså inget utrymme för idéer om 'lagom' fast sammanslutning). På denna grund har fördragen ändrats genom åren, och varje nytt fördrag har ökat makten (kallad 'kompetensen') hos EU-organen. Allt fler områden har med tiden hamnat på EU:s bord, och varje fördrag har också innehållit 'öppningar framåt', via tidplaner och skrivningar för att underlätta att positionerna flyttas fram mellan fördragsändringarna. I de senaste fördragen har det också skapats förutsättningar för några länder att 'gå före' på denna väg mot allt fastare sammanslutning. Denna entydiga linje har medfört att i dag två tredjedelar eller mer av alla politiska beslut i EU-länderna kommer från EU.
Grundfördragens stora makt gör att varje förändring i dessa måste antas av alla medlemsländer, antingen via parlamentsbeslut eller via föregående folkomröstning. Här finns alltså en demokratisk förankring, som dock lider av problem med de svällande fördragens läsbarhet och föreställningen att de inte går att ändra när de väl kompromissats fram av EU-ledarna. Det konstitutionsförslag som 2005 stoppades av Frankrikes och Nederländernas folk var ett sådant fördragsändringsförslag.

För att garantera att grundfördragen följs och tillämpas, finns EU:s domstol. Domstolen har till uppgift att tolka fördragen och lösa tvister på alla nivåer. EU-institutioner, nationella institutioner, såväl som företag och enskilda personer kan få ärenden prövade i EU-domstolen, vars beslut är juridiskt bindande. Eftersom domstolen ska verka 'för de syften som fastställts genom bestämmelserna i fördragen', inklusive grundprincipen om en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, kommer de att luta åt beslut som skapar ökad likformighet. Domarna tillsätts av EU-ländernas regeringar gemensamt.

Med grundfördragen framför sig och domstolen i ryggen är EU-kommissionen tillsatt, för att formulera alla nya lagförslag till EU-Sverige. Kommissionen består av ett antal departementsliknande direktorat, med mängder av underorgan, och med totalt cirka 25 000 anställda personer, varav drygt 1 000 svenskar. Direktoraten leds vardera av en kommissionär, i dag 25 stycken. Även om kommissionärerna formellt är tjänstemän, så är de ofta ex-politiker från olika läger, som här engagerar sig i den 'opolitiska' EU-politikens genomförande. (Notera till exempel att Margot Wallström sitter kvar som kommissionär trots att vi har fått en borgerlig regering. Det beror på att hon representerar vad som kallas 'det europeiska allmänintresset', som det uttrycks i grundfördragen.)
Kommissionen leds av en ordförande, i dag heter han José Manuel Barosso. Förutom mängder av icke bindande rekommendationer, yttranden och olika utredningsdokument författar kommissionen förslag till bindande direktiv, samt utfärdar bindande allmängiltiga förordningar och bindande beslut gällande enskilda stater, företag eller enskilda.
Framtagandet av alla dessa lagar och bestämmelser sker via överläggningar med tjänstemän i medlemsländerna och, inte minst, med lobbyister från olika intressegrupper, där storföretagens representanter sedan länge haft ett stort inflytande, vilket förklaras bland annat av grundfördragens inriktning på de kommersiella friheterna.

Nästa steg i EU-lagarnas väg till att bli riktlinjer för vårt leverne, är att två politiska församlingar på EU-nivå kopplas in för att ta ställning till kommissionens förslag, och besluta om de ska antas, förkastas eller modifieras. Man känner igen en sorts marknadsprincip här, där kommissionens tjänstemän producerar lagar, som sedan 'köps' eller inte köps av politikerna i ministerrådet och EU-parlamentet (formellt egentligen kallade Rådet och Europaparlamentet).

Ministerrådet är det högsta beslutande organet och består av EU-ländernas ministrar från samma politikområde, som samlas för att ta ställning till kommissionens förslag på respektive område.
Handelsministrarna hanterar handelspolitik, kulturministrarna kulturpolitik och så vidare. Ett ständigt beredningsorgan av tjänstemän, Coreper (ständiga representanternas kommitté) hjälper till och tar i praktiken beslut som betraktas som enklare. Ministerrådets ställningstaganden görs antingen med enhällighet, då alla måste hålla med för att det ska bli något, eller med kvalificerad majoritet.
Det senare innebär att länderna har olika 'poäng', där de större länderna har fler poäng, och att en viss (ständigt omdiskuterad) poängsumma ska samlas ihop för att ett ställningstagande ska gälla. På så sätt kan alltså ett antal, oftast mindre, länder tvingas godta ställningstaganden som deras nationella folkvalda inte skulle ha tagit.
Det är denna möjlighet som man vill ha mer av, när man talar om ökad effektivitet. Ministerrådsrepresentanterna byts ut när respektive land byter regering. Ordförandeskapet i ministerrådet cirkulerar mellan medlemsländerna halvårsvis, just nu är Finland ordförandeland.

EU-parlamentet är EU-systemets enda folkvalda organ med i dag 732 medlemmar, representerande politiska partier från medlemsländerna, som i EU-parlamentet formerat sig i nationsöverskridande partigrupper. Parlamentet är med och beslutar i vissa frågor. Dess ställningstaganden görs med enkel majoritet i omröstningarna. Vart femte år får vi välja de 19 svenska parlamentarikerna, samtidigt som hela parlamentet väljs.
Därutöver beslutar kommissionen ensam om en stor mängd förordningar och direktiv på jordbruksområdet, konkurrensområdet och handelspolitiken, ibland efter att ha fått bemyndigande från ministerrådet, ibland enligt fördragen.

Det finns i dag i stort tre metoder för beslutsfattande, där frågorna i olika utsträckning skickas runt mellan kommissionen, parlamentet och ministerrådet, via olika ställningstaganden, tills ett slutligt beslut kan tas. Konsultationer med lobbyister och nationella myndigheter förekommer under tiden.

* På vissa som tunga upplevda områden kring handelspolitik, rättsfrågor, jordbruket, euron, utrikespolitiken et cetera beslutar ministerrådet ensamt, med enhällighet eller kvalificerad majoritet, beroende på ämne.

* På några områden kring ekonomisk politik kan EU-parlamentet gå in och påverka så att en fråga, som annars gått igenom med kvalificerad majoritet, måste tas med enhällighet i ministerrådet för att gå igenom.

* I allt som har med den inre marknaden att göra, det vill säga främst varuregler av olika slag, är parlamentet och ministerrådet likvärdiga. Då kan frågorna bollas runt några varv enligt ett bestämt mönster, som kan sluta med att en förlikningskommitté försöker sy ihop ett gemensamt beslut.

När ett beslut är fattat är det upp till länderna att verkställa dem på hemmaplan. Beslut och förordningar gäller direkt dem det berör, och skickas till de inhemska myndigheterna för att genomföras. Under 2005 direktinfördes över 700 nya förordningar via EU. (Regeringen utfärdar därutöver något hundratal om året.)
Direktiven, som är 'tyngre' än förordningarna, har en viss öppenhet när det gäller hur det beslutade ska genomföras, varför de ska passera via regeringarna och de nationella parlamenten, för att där ges en detaljutformning innan de blir nationella lagar. Flertalet av de lagar som införs i Sverige är alltså regeringsförslag (propositioner), som innefattar genomförandet av EU-direktiv på detta sätt. EU-kommissionen har sedan till uppgift att se till att länderna inför EU-besluten och administrerar dem på korrekt sätt. I praktiken sköts alltså den dagliga administrationen av EU-besluten av de nationella myndigheterna. Om länder bryter mot EU-lagarna kan de dras inför EU-domstolen, som i vissa fall kan utdöma böter.

Ett viktigt organ är naturligtvis centralbanken, som sköter valuta- och räntepolitiken, och som har stort inflytande även på länder som inte har infört euron, vilket förresten Sverige fortfarande formellt har förbundit sig att göra, enligt en tidigare fördragsändring (Maastrichtfördraget).
EU-ledarnas toppmöten är hittills inget särskilt organ, men ger ändå framtida riktningar för unionen, främst när man tar fram förslag till nya fördrag. Det finns också en revisionsrätt, som på de senaste åren aldrig godkänt Unionens budgetredovisning, på grund av otydligheter och oegentligheter. Därtill finns ytterligare rådgivande och administrativa organ, men detta torde räcka som en presentation av det viktigaste ur EU-Sveriges 'Så funkar det'-beskrivning.

Utöver dessa beslut tillkommer ju sedan den tredjedel (ungefär) riksdagsbeslut, som kommit till på gammalt sätt, via renodlade propositioner från regeringen eller motioner från partier eller enskilda riksdagsledamöter. Dessa beslut handlar i huvudsak om sociala frågor kring skola, vård och omsorg, plus inkomstskattefrågor, områden där än så länge EU:s makt är mindre.

Fakta: 

EU-Sverige
LÄNKAR TILL EU-SVERIGE:
EU:s portal: www.europa.eu
Portal till EU:s lagar: www.eur-lex.europa.eu
Riksdagens EU-upplysning: www.eu-upplysningen.se
EU-kommissionen i Sverige: www.eukomm.se
Statlig kommitté som ska läggas ned vid årsskiftet: www.eu-debatt.nu

VAD FINNS PÅ EU:S BORD?
MINISTERRÅDET beslutar ensamt: Närmare samarbete mellan vissa EU-länder. Åtgärder mot diskriminering. Rätt att rösta och kandidera till Europaparlamentet. Utveckling av unionsmedborgarskapet. Yttre gränskontroller. Viseringar, vissa beslut. Asylpolitik, nya beslut. Invandringspolitik. Jordbruk. Liberalisering av tjänster. Fria kapitalrörelser. Fri rörlighet för personer. EMU, vissa beslut. Transporter, vissa beslut. Konkurrenspolitik. Statligt stöd. Indirekta skatter. Delar av EU:s inre marknad (bland annat skatter, fri rörlighet för personer och arbetsrätt). Sysselsättning. Handel. Socialpolitik. Industripolitik. Regionalpolitik vid sidan om strukturfonderna. Forskning och utveckling. Miljö. Budgetregler. Institutionella bestämmelser, vissa beslut. Samarbete mellan EU-ländernas polis och rättsliga myndigheter. Straffrätt

PARLAMENTET får vara med och besluta: Förbud mot nationell diskriminering. Fri rörlighet och vistelse för personer. Fri rörlighet för arbetstagare. Etableringsfrihet. Transporter, allmänt. EU:s inre marknad. Viseringar, vissa beslut. Asylpolitik, ändring av tidigare beslut. Åtgärder mot illegal invandring. Gränskontroller. Civilrätt, med undantag av familjerätt. Sysselsättning. Tullsamarbete. Åtgärder mot social utslagning. Likabehandling. Europeiska Socialfonden. Utbildningsåtgärder. Kultur. Folkhälsa. Konsumentskydd. Regionalpolitik. EU:s forskningsprogram. Miljö. Bistånd och utveckling. Öppenhet. Kamp mot bedrägerier. Statistik.
KÄLLA: www.eu-upplysningen.se

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Folkomröstningskampanjerna - ett ojämnt lopp

Efter anslutningsomröstningarna i de tio nya EU-länderna gjorde Team, The European Alliance of EU-critical Movements, en enkät för att analysera hur pass rättvisa omröstningarna hade varit. Man uppställde ett antal kriterier och undersökte dessa för alla de nya länderna. Här är sammanfattningarna för några av kriterierna. Arbetet gjordes av Henrik Dahlsson, dåvarande generalsekreterare för Team och Kevin Ellul-Bonici, anställd av EU-kritiska IND/DEM gruppen i EU-parlamentet.

Kritik från det nya EU

Förra veckan redovisades i Stockholms Fria några av de krav som ställdes på Tjeckiens stålindustri i och med EU-inträdet. Tjeckien är ju ett av de tio öst- och centraleuropeiska länder som samtidigt blev EU-medlemmar den 1 maj 2004, efter ja-segrar i folkomröstningar i länderna.

Att rädda konstitutionen

Det börjar stå alltmer klart att EU-ledarna har för avsikt att söka fortsätta på den väg som den nedröstade EU-konstitutionen innehöll.

Konstitutionens väg

Under de senaste åren har ledande EU-kretsar sökt ta ett avgörande steg för att befästa sitt projekt med att införa en konstitution. Det har hittills inte gått så bra, oväntat motstånd infann sej, och den europeiska framtiden ligger nu öppnare än på länge. Här är historien om konstitutionens väg fram till i dag.

© 2024 Stockholms Fria