Dagen jag blev kvinna är indelad i tre episoder där man får följa en ung flicka, en gift kvinna och slutligen en gammal kvinna. Alla episoderna handlar om kvinnors inskränkta frihet i Iran. I den inledande delen fyller Hava 9 år. Hennes mormor säger att hon är en kvinna nu och inte får leka med pojkar längre, men ger till slut med sig. Hava får tillåtelse att leka med pojkarna en sista gång om hon lovar att vara hemma när klockan slår tolv på dagen. Hon springer ner till stranden och möter två pojkar som bygger en flotte. De byter till sig hennes sjal mot en leksaksfisk och fäster upp den som segel. Med vinden i den svarta sjalen försvinner de ut på havet.

I den andra delen deltar Ahoo i ett cykellopp mot sin mans vilja. Mannen rider bredvid henne på häst och försöker tvinga henne att återvända hem, men Ahoo fortsätter att cykla tills mannen tar ut skilsmässa. Fler män kommer ridande – släktingar, män från hennes stam. De menar att hon skämmer ut stammen och försöker förgäves förmå henne att vända om.

Den avslutande episoden handlar om Hoora, en gammal välbeställd kvinna som landar på en flygplats. En pojke skjutsar runt henne i rullstol till butiker där hon köper vitvaror och möbler som ställs upp på en strand i väntan på ett fartyg bort.

De tre berättelserna liknar sagor i sin koncentration och avsaknad av rums- och tidsmarkörer. Symboliken är tydlig, men utan att bli banal, och Makhmalbaf har en känsla för detaljer. Pojkarnas segel som är gjord av en sjal. Hur Hava mäter tiden genom att sticka ner en pinne i jorden – när all skugga försvunnit är hon en kvinna och måste återvända till hemmet. Och hästarna som männen rider på när de förföljer Ahoo, en bild för något omodernt, hovarna som hotfullt rör sig i ett moln av damm.

Makarna Makhmalbaf är kanske mest kända för Kandahar (2001) som fick ett stort genomslag och de har tillsammans gjort ett flertal filmer. Till en början var Marzieh regiassistent åt sin man, men vid inspelningen av Dagen när jag blev en kvinna stod hon själv bakom kameran. Debutfilmen är komprimerad, avskalad, tre kortfilmer som elegant vävs samman i sin tematik och genom att karaktärer återkommer.

Filmens sista episoden är tvetydig. Den äldre kvinnan, Hoora, har uppnått ekonomisk frihet. Men hon har ingen man, inget barn att älska. I slutscenen seglar hon på en flotte ut på havet, omgiven att materiella ting på mindre flottar. En tvättmaskin, en stereoapparat, ett kylskåp, en dammsugare. Cirkeln sluts, men medan pojkarna i den inledande episoden seglar mot ungdomliga äventyr, tycks Hoora segla bort från livet.