Kit (Martin Sheen) är en rökande, jeansklädd rebell som träffar den unga Holly (Sissy Spacek), en passiv, dagdrömmande flicka som bor med sin dominanta far. De blir förälskade, och deras kärleksrelation beskrivs av Holly i romantiska ordalag. Genom hela filmen ledsagar hennes naiva berättarröst åskådarna, ofta med ett glapp mellan skeendet och hennes beskrivning.

När Hollys far förbjuder paret att träffas skjuter Kit honom och de flyr ut i vildmarken där de bygger en trädkoja och lever av naturen tills prisjägare hittar dem. Snart avlöser det ena mordet det andra och de hamnar till slut i mellanvästerns stäpplandskap, där de färdas mot Montanas berg som liknar en hägring de aldrig når fram till.

Badlands är närmast en provkarta över populärkulturella myter: Kit går runt i jeansjacka och cowboyboots och röker med ena handen i bakfickan som en personifiering av antihjälten som vänder samhället ryggen. De bosätter sig i en trädkoja likt Tarzan och Jane och tar sig fiktiva namn, James och Priscilla (förmodligen efter James Dean och Priscilla Presley). Holly läser skvallertidningar och beskriver deras relation och resa som om det var taget ur en Harlequinroman. Och när de färdas över stäppen mot Montana är det en spegling av nybyggarna som drog västerut, de våldsamma erövringarna av ny mark och även den sortens riktningslösa längtan bort som man finner i allt från ungdomsfilmer till Bruce Springsteens texter. Men strävan efter frihet leder bara in i ett moln av damm i ett öde landskap.

De mord som Kit begår skildras i ett neutralt tonläge. Filmen tyckas säga att brotten begås i oskuld, bortom gott och ont, ett intryck som förstärks av Carl Orffs musik. När Kit till slut blir arresterad beter han sig väluppfostrat, svarar glatt på frågor och har redan i förväg sett till att frisyren ligger rätt. Morden har inte begåtts av ett monster utan en artig, helamerikansk gosse präglad av sitt lands kultur och historia.